På fulmäktigemöte i Lysekil
den 21/10-04 diskuterades som vanligt vikten av budgetdiciplin från
borgerligt håll.
Då krävde Lars-Arne Staxäng
(m) ett rakt svar av Yngve Berlin hur KPML(r) skall omfördela de ekonomiska
resurserna i samhället När kommunismen hämtat pengarna
från de rika, är det samma sak som att skjuta kon. Tillväxten
stannar. Sade moderaten Staxäng
Naturligtvis fick han svar på tal.
Hela debatten handlade från KPML(r):s sida om att det saknas pengar där det mest behövs och att det är ett överflöd hos en överklass som blivit ett skattefrälse.
Som exempel pekade Berlin på hur "den underbara natten", skatteuppgörelsen på 80-talet innebar att man berövade staten på ca 50 miljarder, dvs femtitusen miljoner på årsbasis, och att detta beslutet i riksdagen skulle kunna rivas upp och återbörda pengarna dit dom bättre behövs om man vill ha ett rättvisare och tryggare samhälle.
Apropå Staxängs hets om att KPML(r) skulle vara odemokratiska och "hämta" pengarna från rika Lysekilsbor osv. Menar vi bestämt att ett beslut i riksdagen om rättvisare skatter inte är mer våldsamt än ett beslut att skattebefria de redan rika.
Vad gäller "omfördelningen" av samhällets resurser så är det ju makalöst att som Staxäng beskriva överklassens girighet som avgörande för en positiv samhällsutveckling.
Här måste ju hela girigheten med EUs högsta direktörslöner, fallskärmsavtal, bonusprogram betraktas som acceptabel och till och med önskvärd och nödvändig enligt Staxäng.
Sedan är frågan om omfördelning av samhällets resurser också en fråga om hur vi använder den viktigaste resursen, människans förmåga att skapa värde fysiska såväl som själsliga.
Mycket på grund av nedrustningen av offentlig sektor där undermineringen av kommunernas ekonomi ingår, har vi över hundra tusen människor i arbetsför ålder utanför det skapande livet.
Att då spela upprörd över att vi kommunister tar med den orättvisa fördelningen och de ökade klassklyftorna i vår argumentering för att skaffa fram resurser till kommunens åtagande, är löjeväckande.
Frågan står absolut så som Berlin ställde den i ett av replikskiftena. -Vad skall kommunens politiker göra? Skall man överge politiken och skaffa sig ett nytt jobb? Skall man ta time out? Skall man skära ned på verksamheten och försämra kvaliteten för dem som betalar en hög kommunalskatt och inte fått del av regeringen och riksdagens skattesänkningar. Vi kommunister tar så allvarligt på de ökade klassklyftorna och arbetslösheten att vi vägrar vara med och skriva under på en politik som förstärker detta.
Så visst fick Staxäng ett rakt svar!
Mer om vår syn på den kommunala budgeten LÄS HÄR