Kamrater Rödfront deltagare

Det kan vara svårt att ha en positiv syn på världen och framtiden när man dagligen  via medierna förses med bilder av de våld och det mänskliga lidande som präglar vårt klot.
Det kan vara svårt att se hur de humana värderingarna skall kunna resa sig ur de ruiner och den förödelse som fram för allt  USA-imperialismen förorsakar runt om i världen.
Det kan också vara svårt att se slutet på förödelsen och slakten av den sociala välfärden i Sverige där EU diktaten verkställs av regering och riksdag i rasande takt.
Och där nittonhundratalets politiska landvinningar för arbetarklassen svekfullt säljs ut på löpande band av en regering som burits fram av just arbetarklassens röster.

1:a maj är arbetarklassens och den internationella solidaritetens dag, en högtidsdag, men det är ingen dag för skönmålning, så jag håller fast vid att bilden av den närmaste framtiden och världen, ter sig ganska mörk.

Brutaliteten hos kapitalismen internationellt, och fräckheten och girigheten hos kapitalet och de politiska etablissemanget på hemmaplan och i EU har i många fall fungerat som en chockterapi.
Folk blir upprörda och trots att man tycker att det som sker är åt helsike orkar man ofta inte göra något åt det.
Men det finns undantag från den dominerande handfallenheten, inte minst de folkliga protesterna mot nedskärningarna inom sjukvården här i Västra Götalandsregionen.

Och för oss som deltar i Röd Front och som har engagerat oss i internationellt solidaritetsarbete och protesterna mot sociala nedskärningar förekommer naturligtvis inte denna tvehågsenhet,�
För vi vet att:
Sådan är kapitalismen och imperialismen. och vi vet att det finns alternativ till detta giriga och kortsiktiga ekonomiska system, om bara tillräckligt många är beredda att gå från ord till handling.

Socialismen är en trängande nödvändighet för världens folk och hela detta jordklot.

För oss kommunister och humanister är en mörk och dramatisk bild av det politiska skeendet och slöseri med mänskliga resurser, naturligtvis nedslående men fram för allt är det ytterligare en anledning till aktivitet.

Kamrater

Det är nu drygt ett år sedan USA och Storbritannien på falska premisser angrep och ockuperade Irak.
De massförstörelsevapen som enligt propagandamakarna var ett dödligt hot mot omvärlden hittades aldrig utan var som vi motståndare mot kriget hela tiden påstod.
Bara en förevändning för att ta kontroll över regionen och oljan.
Och det var en på förhand avväpnad och slagen Irakisk arme som mötte USA:s högteknologiska krigsmaskin, detta visste Bush och Blair.
Annars hade man inte så segervisst vågat anfalla.

USA och England vann kriget över den Irakiska arm¨¦n, men nu håller man på att förlora kriget mot det Irakiska folket.
Man hittade som sagt inga massförstörelsevapen och man hittade heller inget jublande folk som enkelt och smärtfritt kunde inordnas i imperialisternas planer för regionen.

Det kusliga och teknologiska överläget där USA koalitionen på tryggt avstånd kunde avfyra och sprida död och förintelse med sina målsökande robotar har mer övergått till en regelrätt ockupation.
Visserligen lika brutal som robotkriget men nu i större grad på marken och bland folket och mer blottat vad gäller ockupationssoldaternas egna liv och säkerhet.

Det hjälps inte att ockupationsmakten dresserat världens journalister att tillrättalägga rapporteringarna från kriget.
Det framgår ändå med all önskvärd tydlighet man att hamnat i en återvändsgränd.
Det hjälps inte att man kallar motståndsmännen för terrorister det är ändå helt tydligt att det finns ett djupt folkligt förakt för ockupanterna.
Det hjälps heller inte att man försöker få dödade Amerikanska legoknektar att framstå som civila offer för "utländska krigare" eller terroristgrupper.
Vid en reportage i TV förra veckan beskrev man fyra döda amerikanska legoknektar som "personal från ett olje-servicebolag ".
Man kan undra vilken service detta oljebolag tillhandahåller till det Irakiska folket.

Ett ockuperat folk har enligt folkrätten rätt att försvara sig och bekämpa ockupationsmakten med alla till buds stående medel.
Vi stödjer oss på folkrätten när vi stödjer det Irakiska folkets motståndskamp, och vi stödjer oss på folkrätten när vi kräver USA ut ur Irak.

Och det är smaklöst i överkant att Sveriges statsminister Göran Persson nu i dagarna besökt det imperialistiska terrornätverkets lejonkula New York- börsen, och Vita Huset och USA:s president Bush!
Man visade på TV i Tisdags hur Persson högtidligen fick öppna den amerikanska börsen.
Han var stolt som en tupp, rosig om kinderna och så himlade han med ögonen som en drogad kerub.

Hans uttalande om president Bush är också något utöver det vanliga.
"Presidenten var påläst, intelligent och rasande rolig" hävdade Persson enligt svt:s text TV i Onsdags.
Besöket i USA var en fullständig felsatsning från Sveriges statsminister om han menar allvar med att bekämpa terrorism.

USA och Busch har aldrig varit intresserade av att bekämpa några "ondskans makter" eller terrorister, då skulle han omgående valt att skjutit sig själva för pannan.
Snarare har man varit konsekvent försvarare av ondska och terror bara den gynnar amerikanska intressen.
Så kan den med massförstörelsevapen försedda staten Israel med hjälp av USA:s massiva ekonomiska, militära och politiska stöd, fortsätta att ockupera och våldföra sig på palestinierna
En så uppenbart brutal ockupationsmakt som Israel, med krigsförbrytaren Sharon som ledare hålls bakom ryggen när man systematiskt mördar och fördriver det palestinska folket.
Även här gäller tillrättalagd rapportering för journalisterna för att mildra bilden av förtrycket.
Så har journalistkåren i Sverige helt krasst och officiellt "kommit överens" om att kalla den mur som byggs på ockuperad Palestinsk mark för "barriär", en barriär för att skydda Israel från terrorister säger man.

Muren är en terrorhandling i sig, en apartheid mur och inget annat,
Att reducera den till en barriär i rapporteringen är politiskt bedrägeri och ovärdigt seriös journalistik.
En ung kamrat från Palestinagruppen i Lysekil påpekade i ett tal här på torget för någon månad sedan att det vore på sin plats att Lysekilsborna försöker föreställa sig denna mur i sin egen miljö.
Föreställa sig denna mur, eller bara delar av den i Lysekil eller kring Lysekil, eller tvärs igenom Lysekil.

Vi som (med alla rätt) blir smått förvildade och förtvivlade om någon skulle drista sig att stjäla vår havsutsikt vi borde förstå.
Det borde räcka med ett minimum av fantasi och empati för att förstå den desperation och isolering det Palestinska folket känner inför Israels våldsmakt och världens tystnad och passivitet.
 

Det är viktigt att världen uppfattar och reagerar på vad som händer i Palestina och inte backar eller tiger för att världspolisen USA håller i taktpinnen.
I den internationella solidaritetens anda har några kamrater i Palestinagruppen vänt sig till Lysekils kommunfullmäktige för att få till stånd vänortsförbindelser med någon kommun eller stad i Palestina.
Det skulle vara ett viktigt solidaritetsbevis i ett oerhört trängt läge för Palestinierna om det kom till stånd ett sådant vänortsutbyte,
Det kan tyckas som en liten futtig handling när ett folk står på randen till utplåning.
Men äkta solidaritet måste alltid vara konkret och det lilla hör ihop med, och är alltid en del av det stora.
Det finns många sätt att stödja kampen för ett fritt Palestina och inte minst gäller det att sprida information om den brutala ockupationen och arbetar för en kulturell och politisk bojkott av förtryckarstaten Israel.
Lysekils kommunfullmäktige avvisade för något ett år sedan en motion från KPML(r) om kommunal bojkott av Israeliska varor.
Fegt av kommunfullmäktige naturligtvis, men en bojkott från stora delar av allmänheten pågår som bäst och den måste vi hålla vid liv och utvidga, så kan resten av fullmäktige säga vad dom vill.

Viktiga politiska krav tappar inte liv och legitimitet för att cementerade parlamentariska församlingar grötmyndigt avslår dem.

Detta är en viktig insikt i dessa dagar när det politiska etablissemanget går på tvärs mot folket i allt fler frågor.
Svenska folket sade ett rungande Nej till svenskt medlemskap i EMU.
Det var inte bara valutaunionen som fick kalla handen, folkomröstningen gav klart besked om att svenska folket inte vill vara med i EU, överhuvudtaget,
Inte accepterar EU:s nyliberala politik.

Men detta till trots fortsätter regeringen med hjälp av stödpartierna Mp och V  att verkställa EU:s krav på avreglering och privatisering.
I Lysekil har man i denna anda beställt och antagit en strukturutredning om teknisk och affärsdrivande verksamhet i Lysekils kommun.
Strukturutredningen var en enda lång mässa om att bolagisera kommunal verksamhet eller som konsulterna skrev, "paketera" kommunal verksamhet i bolagsform för vidare försäljning till privata intressenter.
Det är naturligtvis inte så att majoriteten i Lysekils kommunfullmäktige är så korkade att man tror att det blir billigare och effektivare om en privat intressent med vinstintresse driver verksamheten.
Det är ju en förolämpning mot all kommunal personal.

Nej fördelen med bolagisering och privatisering för en feg kommunledning är att man kan komma undan det direkta politiska ansvaret när man skall krympa den offentliga servicen. Och leva upp till regeringen och EU:s krav på krympt offentlig verksamhet.
Det blir på så sätt färre politiska beslut i fullmäktige om att avveckla den ena eller andra verksamheten, man säger upp kontraktet helt enkelt eller låter bolaget höja avgifterna och sköta avskeden.
Så där stillsamt som när frosten tar blomman på äng är det tänkt.

Ni kanske tycker detta verkar billigt?
Ja det är förbannat billigt var gäller politisk moral, men i kronor räknat kostade utredningen en halv miljon.
Bara en sån sak, en halv miljon i halsen på ett gäng konsulter, för en utredning som högerpartierna Moderaterna och Lysekilspartiet skulle kunna leverera gratis.

Den halvmiljonen skulle sitta bättre i exempelvis ungdomsgårdsverksamheten i Folkets Hus som hotas av nedläggning och som ungdomarna demonstrerade för här på torget för några veckor sedan.

Men politiskt billigt är det, och när det används i region och sjukvårdspolitiska samanhang kallas det "köp och säljsystem", enligt "beställare och utföraremodellen".
Den 30 oktober förra året, dvs för ganska exakt 6 månader sedan, alltså i modern tid, deltog jag på en presskonferens för tidningen Proletärens räkning på Bohusgården i Uddevalla.

Beställarstyrelsen i Fyrbo- Dal hade kallat till presskonferens.
Där satt regionpolitikerna Staxäng moderaterna, Roland Karlsson folkpartiet, två kända ansikten från Lysekils kommunfullmäktige och en vänsterpartist från Munkedal samt en socialdemokratisk kvinna från Dalsland.
Jag hade inte riktigt fattat att dom var "beställarstyrelse".
Jag såg dom mer som region och kommunpolitiker som fått sina positioner genom ett visst antal röster på grund av ett visst antal avgivna vallöften.

Men det är inte alltid så lätt att hänga med i svängarna.
Men lärorikt var det.
De fyra regionpolitikerna, M, S, Fp och V fick frågan av Radio Västs reporter.
"Vad har ni att säga till personalen på Dalslands sjukhus, där många kommer att bli arbetslösa nu när ni stänger vårdavdelningen".

Svaret kommer jag aldrig att glömma:
Ja det kan kanske verka cyniskt sa den socialdemokratiska kvinnan, som talade för hela gruppen, "Men det är inte vårt ansvar, vi är bara beställarstyrelse och vi har konstaterat att vi inte har råd att köpa dessa tjänster från Dalsland sjukhus".
Politiker utan politiskt ansvar och moral vad skall man med sådana till?

Västra Götalandregionen är ett EU experiment, en byråkratisk koloss som med ett sällsynt folkförakt driver på vård -slakten, och som sådant  borde det skrotas å det snaraste.
Det behövs administration och planering, men inte kolossalbyråkrati och organisationshysteri.
När KPML(r) deltog i regionvalet var vårt huvudbudskap "skrota Västra Götalandregionen.
Det löftet skulle vi infriat om vi om vi bara fått chansen.
 

Men krisen i svensk sjukvård är naturligtvis inte en organisationsfråga.
Det handlar om att nödvändiga resurser inte tillförs verksamheten.
Att man enkelt uttryckt inte tar pengarna där dom finns för att använda dom där dom bäst behövs.
Eller som vårt parti skrev i remissvaret om den kommunala bolagiseringen.
"Krisen i den kommunala ekonomin ligger inte i hur verksamheten är organiserad utan i att samhällets resurser i allt högre grad privatiserat.
Man kan inte möta detta med mindre är opinion med krav på en politik som rättvisare fördelar samhällets resurser. Allt annat är att abdikera för kortsiktighet och utarmning"
Detta gäller också i högsta grad sjukvårdspolitiken.

Visst är det en politik dikterad av EU, där allt offentligt skall öppnas för det privata vinstintresset, men vi måste också avkräva respektive politiker och parti ansvar för det som görs.
Man måste inte göra som EU önskar.

I budgetdebatten i Lysekils kf i november var Moderaten Staxäng tydligast i sin nyliberalism, eller rättare sagt råkapitalism.

Han ville absolut inte att man skulle kräva mer pengar från staten för att klara kommunens pressade läge.
Hans motivering var klar och tydlig
"mer pengar från staten till kommunerna skulle förhindra nödvändiga strukturförändringar".

Klartext: Med en urholkad kommunal ekonomi kan man lättare driva på privatisering och utförsäljning av samhällets resurser.

Man försöker få svenska folket att svälja dessa ständiga försämringar i vård och omsorg med argumentet att det saknas pengar i samhället.
Men detta är en gigantisk bluff.
Sverige har aldrig varit rikare eller produktivare än idag.
Produktiviteten per anställd i Sverige har ökat med genomsnitt 2,5 % per år under perioden 1990 till 2002.
Bruttonationalprodukten har sedan 1980 ökat med 70%.
Sedan 90-talet med 27%.
Så vad då, saknas pengar!

När vi har sagt att man skall ta pengarna från de rika har vi fått höra att det inte ger så mycket, dom riktigt rika är så få.
Men faktum är att det gått så långt att det 100 rikaste svenskarna har tillgångar som värderas i 879 miljarder kronor och det är 162 miljarder mer än i fjol
Det har ökat 162 miljarder på ett år!!!
Hur man än tolkar begreppet rikedom och rika så är fakta att staten minskade sina skatteintäkter på 1990-talet med 191 miljarder kronor som en följd av sänkta skatter för höginkomsttagare och kapitalägare.
Vi som är låg och medelinkomsttagare vet mycket väl att vi har ett oförändrat skattetryck så visst  är det någon annan som  fått del av skattelättnaderna.

Och det är här den friska vreden mot politikernas nedmontering av den generella välfärden är som hetast.
Hos arbetare och pensionärer som vet att man betalt skatt ett helt liv eller fortfarande dignar under skatter och avgifter, men likt förbannat får känna på nedskärningar och försämringar.

Människor reagerar på missförhållandena i samhället i stort, men mest är man upprörd över vad som sker med sjukvård och omsorg i detta land.

Vi var säkert 5000 tusen människor som demonstrerade den 28 mars i Uddevalla mot planerna på att lägga ned akutsjukvården på Uddevalla sjukhus.
Innan dess hade 35.000 namn samlas in för att ge eftertryck åt folket uppfattning.
Men regionpolitikerna var rätt kaxiga i sina första kommentarer, "folket" hade inte fattat att allt skulle bli bättre med de förändringar strukturgruppen föreslagit.
"Folk" hade helt enkelt missuppfattat förslaget.
Först försökte man med en "strukturförändring� där "bara"delar av akutvården skulle läggas ned, men det avslöjades omgående av anställda och opinionen som ett styckmord och mötes av kraftiga protester.

Nu den senaste veckan har sjukhusdirektörerna lanserat det egentliga ursprungsförslaget, tio år gammalt;
Att flytta hela akutsjukvården från Uddevalla till Näl
Men det är inte helt rätt att säga att den skall "flyttas" till Norra Älvsborgs länslasarett, där finns nämligen inte kapacitet att ta han om det totala behovet.
Vad som är helt sant är däremot att man skall beröva Bohuslän och den norra delen av E 6:an relevant akutsjukvård.

Det kan tyckas som ett korkat sätt att hantera opinionen, att ta till storsläggan, och leverera alternativet, total nedläggning, som ett "alternativ B"
Men det kan också vara ett taktiskt drag för att få det första förslaget att framstå som "ganska humant".
Men hur det än är med den saken så är målsättningen den att akutsjukvården skall bort från Uddevalla.

Men nu är regionpolitikerna inte så kaxiga längre. Efter alla protester har man bleknat betydligt
Ingen politiker vågar ta beslutet.    Man har skjutit det på framtiden.
Att regionpolitikerna dragit tillbaka halvbackarna i frågan om akuten i Uddevalla bevisar inte att man ändrat politisk inriktning för vården, den ligger säkert fast.
Men reträtten bevisar att protester och kamp lönar sig.

I en kommentar i förra lördagens Bohusläning säger en av nedskärningsgeneralerna Centerpartisten Per Olof Blom "Det går aldrig att genomföra politiskt".
"Jag vill inte döma ut förslaget på professionella grunder"säger han. "Men politiskt kommer det en timma för sent och går inte att genomföra"

Kom inte och säg att folklig opinion är meningslös.
Tala är silver och agera är guld.

Striden om akuten i Uddevalla är bara en del av en större strid som måste tas.
Vi är på väg mot ett vård-politiskt systemskifte, där principen om lika vård för alla inte längre gäller.
Ett skattefinansierat vårdsystem, lika för alla, ersätts av ett privatfinansierat;
En kombination där skattefinansiering blandas med privata försäkringspremier som ger förtur.
Det är inte bara vi kommunister som hävdar att rätten till vård, aldrig får avgöras av hur välfylld plånbok den sjuke och vårdbehövande har.
Det är den absoluta majoriteten av svenska folkets uppfattning, att vi skall ha lika sjukvård för fattig som för rik.
Men det tycks som de andra partierna gett upp för trycket från EU och kapitalet även i denna fråga.

Gett upp för trycket från kapitalet och EU har man definitivt gjort när det kapitalisternas krav på fri arbetskraftsimport idag blivit verklighet.
Mest anmärkningsvärt är väl ändå, (eller borde i varje fall vara) Vänsterpartiets hållning i frågan.
Man intervjuade en Vänsterpartistiskt riksdagsman på TV i onsdags efter beslutet att avstå övergångsregler.
Han var en av två vänsterpartister som röstade för reglerad arbetskraftsimport.
En av två!!!

Mitt parti har varit väldigt naivt i denna fråga sa han.
Ja det måste man hålla med om, det är väl förnamnet.
Man gör gemensam sak med Svensk Näringsliv, och sviker arbetarklassen.

Lönedumpning är EU:s främsta syfte med sin östutvidgning.
Man har länge trängtat efter att kunna rekrytera varan arbetskraft där den är som billigast.
Vet att massarbetslösheten inte bara är en effekt av det kapitalistiska samhällets oförmåga.
Man vill ha massarbetslöshet, man har till och med en ekonomisk term för den.
Jämviktsarbetslöshet.
För att lättare kunna pressa löner och arbetsvillkor för människor måste det finnas ett överskott av arbetskraft.
Arbetslösheten som vi ser som ett gissel ser kapitalisterna som ett gynnsamt förhållande för sina profiter.
Det svider naturligtvis i en utsugarsjäl att inte, för sina syften. kunna utnyttja den desperation som finns hos arbetarklassen i länder som lider av låga löner och hög arbetslöshet.
Man kan naturligtvis flytta sin verksamhet, och det gör man, och får till och med EU bidrag för det.
Men man vill ha billig arbetskraft på hemmaplan för att kunna dumpa lönerna.
Att öppna gränser för att låta lägsta nivå på arbetskraftens pris gälla handlar inte om solidaritet och öppenhet.

Beslutet i riksdagen att släppa arbetskraftsimporten fri kommer att spä på den redan höga arbetslösheten i Sverige, inte minst hos så kallad okvalificerad arbetskraft.
Man blir upprörd när man hör vissa politiker hävda att kravet på arbetsmarknadsprövning skulle vara främlingsfientligt.

Att regler som skulle ge arbetslösa i Sverige företräde till jobben före kapitalisternas vilja att importera arbetskraft kan väl inte ifrågasättas på främlingsfientliga grunder. Hur många invandare och flyktingar går inte redan arbetslösa i detta land.
Pisshumanistiskt skitsnack från välsituerade borgare. som fixat sin trygghet upp efter öronen och till graven.
Dom suktar väl efter att få anställa en billig piga så dom får mer tid att tala om jämlikhet i riksdagen.

Nu har svenska folket chansen att säga vad man tycker om detta EU, som med sin ökade överstatlighet, raserar välfärdssystemen.
Den 13 juni vill man att vi skall gå och rösta på kandidaterna till EU parlamentet.
39 % av svenska folket gjorde det förra vale, -99.
61 % av de röstberättigade gjorde det alltså inte.

Behöver jag säga mer, det är klart vi skall bojkotta detta bluffval.
Inte bara för att majoriteten kommer att göra det, utan av samma skäl som majoriteten gör det.
Att rösta i EU valet är att legitimera ett överstatligt parlament som i fråga efter fråga sätter sig över och ogiltigförklarar den nationella parlamentens beslut och lagstiftning.
Det måste väl ändå vara fel väg?
Nu hörde jag visserligen jag på radion förra veckan att det skall bli dramatiska förändringar och försämringar för EU-parlamentarikerna.
Det händer saker där nere i Bryssel

Man skall tydligen få visa upp kvitton för sina resekostnader i framtiden.
Är det inte fantastiskt.

Men detta dråpslag till trots mot EU-parlamentarikerna välfärd så står vi fast vid vår uppmaning att bojkotta valet till EU:s parlament den 13 juni.

För övrigt bör vi lämna EU så fort som möjligt.

Och härmed överlämnar jag ordet till dom som skall slutföra utträdet ur EU och som står för framtiden.
Ungdomen och vår ungdomsförbunds representant.
Tack.

Tillbaka till KPML(r)