Nedanstående är en valkrönika ifrån Proletären nr 38/06 skriven av Yngve Berlin fullmäktigeledamot i Lysekil för Kommunistiska Partiet.

Politiskt lite klokare.

5,7 % av väljarna eller 4:e största partiet i kommunen är det något att yvas över för ett revolutionärt kommunistiskt parti?
Den frågan är värd att ställas med jämna mellanrum så att man får proportion på det man håller på med.
Det är just det faktum att vi är ett revolutionärt kommunistiskt parti som gör det till något, inte att yvas över men väl att vara ganska nöjd med när högervindarna viner.
Jag läste i någon tidning Jan Myrdal uttala sig om valrörelsen 2006.
Det finns inga alternativ menade han ”det är som att välja vit hatt eller hatt vit”.
Är det inte snarare ”som att välja blå kostym eller kostym blå”.
Nåväl, det har vrängts tillräckligt med ord under denna valrörelse.
Ord har flödat och begrepp förvrängts.
Ta bara det stylade påhittet, ”Moderaterna, det nya arbetarpartiet”. 
Makalöst!
Men man hade missat i stylningen när det gäller namnet på Moderaternas valkampanj.
”Rivstart för Sverige”.  Förbannat ärligt, men sent ute kan man säga eftersom sossarna började riva redan på 90 talet. 

I skuggan av pompösa godsägare och förmenta velourmoderater med media och partistödsmiljoner i ryggen har vi kommunister kämpat en ojämn kamp för att få fram vårt budskap.
Här i Lysekil har vi vad jag förstått trots allt haft lite mer tillträde till media än vad partikamraterna i övriga landet har.
Lokaltidningen har behandlat oss relativt sjyst måste man säga (men vi är ju inte precis bortskämda).

I den regionala pressen och i radio och TV-journalisternas värld existerar vi dock inte.
TV:s Väst Nytt var exempelvis i Lysekil och gjorde ett stort reportage om Vänsterpartiet som INTE skulle ställa upp i kommunvalet.
Den trötta krökta vänstern var tydligen intressant och i linje med TV:s uppdrag men inte den raka pigga vänstern.
Vi har föryngrat partiavdelningen med några nyliga inval så jag vågar skriva den ”pigga vänstern”.
Annars är det ju så med språket att när man känner sig precis lika pigg som när man var ung så är man plötsligt inte pigg, utan ”vital”.

Annars har det varit en rolig och intressant valspurt ( den mellan 1:a Maj och 17 september).
Att få lov att formulera en revolutionär politik i vardagsfrågor och få den prövad av de människor som berörs är något speciellt.
Att ta sig råd och tid att göra en egen tidning med lokala utgångspunkter i en tid då det politiska intresset är som störst och orka sprida den till alla hushåll är en bra investering.
Det är för att vi är revolutionärer och har ambitionen att förklara samanhangen som det är ”lite gott” att vara det fjärde största partiet i kommunen.
Annars kan man naturligtvis i enstaka frågor vinna sympati utan att vidga de politiska vyerna hos folk.
Att förhindra den ena försämringen genom att finansiera den med nedskärningar i annan verksamhet är fegt och inskränkt, men det ger röster.
Vi har ett ”missnöjesparti” i kommunen med detta som specialitet som heter Lysekilspartiet.nu
I årets val ökade man och fick drygt 4 % och 2 mandat.
Det är ett förtruppsparti för högern och redan vid dess bildande 2002 genomskådade vi dem och döpte om dem till ”Revisorspartiet punkt slut”.

Vi har med dårars envishet vägrat att ta ett sådant ”ansvar” för den kommunala budgetbalansen och
den politiska formulering som genomsyrat vår valkampanjen har därför varit:
”Varför finns det obegränsat med pengar när direktörer, börsmäklare och topp politiker beslutar om sina skyhöga löner och pensionsvillkor?
Och varför saknas det alltid ekonomiska resurser när lågavlönade ställer krav eller när budgeten för skola, vård och omsorg debatteras”.
”Ett svar är: Priset för överklassens omättliga krav på fördelar bekostas av lågavlönade, fattigpensionärer och inte minst nedskärningspolitiken i den offentliga sektorn.
Den enes bröd och överflöd blir självklart den andres knapphet och nöd när klassklyftor och orättvisor ökar i samhället”.

Vi har metodiskt vädjat till klasskänslan och trummat in denna frågeställning i varje läge då de andra politiska partierna hävdata att besparningarna är nödvändiga eller när satsningarnas är omöjliga.
Vi har gjort det i frågan om planerna på Sala-mat till kommunens äldre och vårdtagare.
I frågan om indragna ”flitpengar”  till funktionshindrade.
I frågan om bristande resurser i skolan.
I frågan om ökat öppettid på kommunens fritidsgårdar.
Ja i stort sett i alla frågor äger den sin giltighet.
Folk som lyssnat och röstat på oss har inte bara fått in envetna revolutionärer i fullmäktige, man  har också blivit politiskt klokare.

Yngve Berlin

Tillbaka till Kommunistiska Partiet i Lysekil