Den 9/2-05 lämnade Kommunistiska Partiet in en motion om krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling i kommunen. På fullmäktigemötet den 12/5 skulle frågan avgöras.
Läs artikeln från Proletären 20-05 om hur det gick.

Lysekils kommunfullmäktige backade inför Kommunistiska Partiets krav på kollektivavtal vid offentlig upphandling.

Kommunstyrelsen hade rekommenderat kommunfullmäktige att avslå kommunisternas motion ”angående kommunala åtgärder för att förhindra bl.a lönedumpning vid kommunal upphandlig”. Det vill säga krav på att svenskt kollektivavtal skall gälla.

Det blev ingen hetare debatt efter vårt anförande eftersom Vänsterpartiets kommunstyrelseledamot gjorde helt om och stödde förslaget.
Socialdemokraten Klas Mellgren bedyrade att vår argumentering och ”ingående” plädering var helt rätt och att man måste ta tag i frågan men han fegade och yrkade på återremiss.
Miljöpartisten Susan Baden backade också från sitt partis avslagsyrkande i kommunstyrelsen och gick på återremissförslaget.
Och de öppet borgliga partierna fann för gott att tiga.

Vi tycker precis som Kurt Junesjö, fd förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd när han i tidningen Dagens Arbete säger, ”Detta är ingen juridisk fråga, det är en rent politisk fråga”.
Och nu har verkligheten börjat komma ikapp till och med de tröttaste EU-fundamentalisterna.
Den 22 mars i år kom en cirkulärskrivelse från den juridiska enheten på kommun och landstingsstyrelsen.
Rubriken på cirkulärskrivelsen är intressant.
(Hur undvika) ”Blockader vid byggnadsentreprenader”.
Kommunförbundet får alltså ändan ur vagnen först när kommunala byggen ”drabbats” av blockader, som den i Vaxholm.’
Först då upplyser man kommunernas lydiga förvaltare att det redan 2002 skedde en lagändring som ”innebär att en upphandlande enhet får ställa särskilda villkor hur uppdraget skall genomföras”. Och att ”kontraktsvillkor kan innefatta kollektivavtalsbestämmelser från sådana kollektivavtal som gäller på arbetsplatsen eller i den bransch som tjänsten eller bygg- och anläggningsarbetet i fråga avser”.
LOU (1992:1528 § 18 b).

Fram till 1995 var det en självklar ”rätt” för kommunerna att kräva kollektivavtal, men i och med EU-inträdet  tolkade man bort denna rätt till förmån för kapitalets fyra friheter.
Den fria rörligheten för arbetskraft har i och med östutvidgningen av EU blivit just det verktyg för lönedumpning som hela EU-tanken bygger på.
Inte nog med en medveten massarbetslöshetslinje i den svenska ekonomin som pressar löner och arbetsvillkor, den hägrande fattiga östeuropeiska arbetskraften måste också få läggas i vågskålen.
Allt annat är diskriminerande ylar nyliberaler och råkapitalister (även om dom bet ihop och teg denna afton).
En logisk slutsats av att kommun och landstingsstyrelsen tvingades agera när kommunala byggen blockerades är att det är handling inte ”vänta och se” som är det enda ärliga politiska agerandet.
Vi hävdade också att det enda riktiga beslutet är att bifalla kommunisternas motion rakt av, 
Nu blev inte så fallet, utan motionen återremitterades.  Men en av de käppar som måste sättas i EU hjulens maskineri kan man kanske registrera in det som.

Motionen kan du läsa här. Läs också mer om frågan i Proletären nr 7-05

Tillbaka till kommunistiska partiet