MILOSEVICS FALL EN FRAMGÅNG FÖR KPML(r)

Det är många som läser Proletären. Det är glädjande. Fredagen den 13:e (!) oktober publicerade Lysekilsposten en insändare skriven av två trägna proletärenläsare, moderaterna Lars-Arne Staxäng och Hans Nordlund: "Milosevic fall i Jugoslavien ett bakslag för KPML(r)". Vi beskylls för att inte stödja de som demonstrerade mot Milosevic-regimen i Belgrad. Den slutsatsen har de två kommit fram till vid läsning av "ett av augustinumren" av Proletären, som de skriver i insändaren.

Låt oss för ett ögonblick bortse från att Staxäng-Nordlund läser Proletären som fan läser bibeln. Vi kan istället glädjas över att det finns två till som stödjer de som gör uppror i världen. Så, Staxäng och Nordlund, stödde ni också den folkmassa som för några veckor sedan i vrede ville välta penningmånglarnas bord i Prag? Eller palestinierna som nu i både vanmakt och segervisshet kastar sten på tungt beväpnade israeliska soldater? Det Staxäng-Nordlundska besöket på barrikaden blir kort.

Jugoslaverna demonstrerade mot Milosevic, mot hans borgerliga maktfullkomlighet och korrupta regim. Nato hatade också regimen. Men inte för att den var korrupt. USA stödjer många tyranner världen över. Men när Jugoslavien vägrade gå fot i Natos strypkoppel så kommenderade Clinton ut sin militärapparat och bomberna haglade över landet. Det finns ingen anledning att sakna Milosevic, men i jämförelse med Natos terrorbombning mot jugoslaverna ligger han ordentligt i lä.

"En av de största folkliga demonstrationerna till förmån för Kostunica kom som en chock för KPML(r)", skriver Staxäng-Nordlund. Inte alls. Vi var glada när vietnameserna kastade ut USA-soldaterna, när folken i södra Afrika gjorde upp med kolonialism och tyranni. Vi är glada när folken gör upp räkningen med diktatur och förtryck i sina länder, när de vägrar gå i imperialismens ledband.

Valet i Jugoslavien gick korrekt till enligt 254 kontrollanter från 80 länder. Det kom som en chock för svenska massmedia. Före valet hade de bestämt att Milosevic skulle vinna genom valfusk. Anna Lind sa så redan två dagar före valet. Valet var korrekt och ändå finns det undantag från glädjeyran. Det gäller bland annat Kosovo. Där bojkottade kosovoalbanerna valet och är inte lika förtjusta som lysekilsmoderaterna. Bill Clinton är också skeptisk till den "demokratiska halten" hos den nye presidenten. Kostunica vägrar ju att utlämna någon till krigsförbrytardomstolen i Haag. "Den är ett instrument för USA-imperialismens intressen". Nåja, vad jugoslaverna anser är dock det viktigaste, de som intog gatorna efter valet. Blir Kostunica "deras" president eller skall han böja sig för USA, Nato och EU?

Staxäng och Nordlund knyter till slut ihop säcken med ett dräpande argument: "Skulle KPML(r) få makten så skulle vi i Sverige verkligen få känna av vad fattigdom innebär, såväl kroppsligt som själsligt". Den fattigdomen har vi redan. Neddragningarna inom sjukvård och omsorg, kulturell utarmning. Det som startade som en rad oförskämdheter hos moderaterna och SAF och har landat som socialdemokratisk regeringspolitik. Det måste vi demonstrera mot. Persson-regimens påtvingade arbetslöshet med nedmonterat skyddsnät. Ut på gatorna. Som de i Belgrad. Om inte de två insändarskribenterna och kommunfullmäktigeledamöterna sover på mötena så känner de, liksom övriga kommuninvånare KPML(r)s syn i de frågorna.

Och åter till Jugoslavien, Proletären skriver i ledaren i ett av oktobernumren om demonstrationerna i Belgrad: "Kraften i den folkliga resningen var imponerande och i den ligger också ett framtidshopp, inte bara för folken i Jugoslavien". Milosevics fall är en framgång för KPML(r).

 
Johnny Kristoffersen, KPML(r)
 
 
Tillbaka till KPML(r)