Lördag 20/4-13 hade Kommunistiska Partiet ett möte på Kungstorget med rubriken ”Varning! Vad händer med vården på Lysekils Sjukhus?”
Talare var Yngve Berlin som sitter i både fullmäktige och kommunstyrelsen i Lysekil.


Kamrater Lysekilsbor  

Det här är Kommunistiska Partiet som har möte.
Om en dryg vecka är det 1 maj och en chans för människor som vill ha en positiv förändring av samhället att visa detta genom att demonstrera.
Kommunistiska Partiet har i anslutning till denna årliga socialistiska tradition, Röd Front, en kampanj med focus på vad som händer med Svensk sjukvård.
Att vi är på väg in i ett samhälle där plånbokens innehåll allt mer dikterar villkoren för vilken vård och omsorg du kan räkna med är väl uppenbart för de flesta människor.  Även för de som får bra och kvalificerad vård när man väl kommit fram i de allt längre köerna.
Det gäller hela Sverige och hela regionen både sjukhusvård och den kommunala vårdsektorn.

Men rubriken vi har valt för detta möte är:
Varning!   Vad händer med vården på Lysekils Sjukhus?
Vi har inte valt rubriken för att skrämma upp människor, vi vill få bara folk att vakna upp. Och vi pratar inte om den primärvård och vårdcentral som finns i sjukhusbyggnaden.
Det handlar om den sjukvård som trots allt finns kvar på småsjukhusen.
Vi vet visserligen inte exakt vad som kommer att hända med den vård regionen ansvarar för på Lysekils sjukhus idag.
Vi vet ännu inte exakt hur det blir med möjligheten att få viss sjukhusvård tillgodosedd lokalt, men den har krympts succesivt och är idag skuggan av sitt forna omfång.

Men vi anar oråd och tror på goda grunder att hela verksamheten är hotad.
För med socialdemokaten Gert-inge Andersson i spetsen föreslår regionstyrelsen att man skall koncentrera sjukvården ännu mer till NÄL och överlämna ansvaret för verksamheten på Strömstads, Bäckefors och Lysekils sjukhus, till sjukvårdsnämnderna i Bohuslän och Dalsland.
Verksamheten på sjukhusen skall sedan bjudas ut till försäljning till hugade spekulanter.
”Privatiserad vård skall minska köerna på NÄL” skrev en journalist här för leden. Mer än lovligt naivt vill jag påstå.
Privata vårdbolags möjlighet till god vinst kommer att avgöra om Lysekils vårdbehövande medborgare skall få vård på hemmaplan eller ännu mer tvingas pendla till Uddevalla eller NÄL, till överfulla väntrum.

Att bjuda ut vården till försäljning som om det vore parfymaffär är inte bara skamligt, det är också ett sätt att kunna avyttra den utan politiska beslut och utan politiskt ansvar.
Det blir som när Fyrbodals sjukvårdsnämnd, (som jag tror den hette på den tiden), med folkpartisten Roland Karlsson och moderaten Staxäng ödelade Dalslands sjukhus.
Vi har inte lagt ned vården på sjukhuset försvarade sig dessa herrar. Vi har bara konstaterat att vi inte har råd att köpa tjänsterna därifrån.

Nu blir verksamheten på Lysekils sjukhus ännu mer hotad när eller om den läggs i privata händer.
Då är det just bara ”om det är en god affär” som avgör om behoven av sjukvård utöver vad vårdcentralen kan erbjuda, kommer att finnas kvar lokalt.
Så visst finns det anledning att vara vaken och protestera.
Bakgrunden tillbeslutet är naturligtvis krass effektivisering och besparing.

Det finns en avgörande och gemensam nämnare i det som händer i regionen med sjukvården och det som händer i kommunen med vård och omsorg.
Det handlar om det nyliberala systemskiftet.

Det hjälper inte att man äntligen begravt Margret Thatchers kropp.  Man måste också göra sig kvitt den själslösa och cyniska idén om profitens överhöghet.
Systemskiftet handlar om en medveten utarmning av den offentliga sektorn, genom att man undergräver ekonomin med skattebefrielser för fram för allt de som minst behöver det.
Det är den ena sidan av detta devalverade mynt. Den andra sidan är att gemensam egendom och verksamhet sedan bjuds ut till hugade spekulanter.   
Som nu med regionens verksamhet på bland annat Lysekils sjukhus.
Behovet av närsjukvård skall bedömmas utifrån möjligheten till vinst för privata vårdbolag istället för samhällsvinst och behoven hos befolkningen.
Människovärde förvandlas till marknadsvärde.

Vi har kommit allt längre in i denna inhumana återvändsgränd. I och med att det profittörstande kapitalet fått vittring på goda affärer i en bransch som tidigare varit stängd från vinstintresse.
Innan EU blev Sveriges grundlag var det otänkbart att vård och omsorg skulle vara öppet för privata vinstintressen och till och med för riskkapitalister.
Och vad jag minns, blev det ett ramaskri (i alla fall bland gemene man) när förre SAF-chefen Curt Nicolin myntade uttrycket i skattedebatten att ”Var och en måste själv få bestämma om han vill konsumera sjukvård eller en segelbåt”.

Idag är det i princip Curt Nicolins skattepolitik som gäller.
Det som var upprörande på 80-talet är helt accepterat av det politiska etablissemanget idag. Det visar inte minst senaste sossekongressen, där ledningen med någon slags linje tre, i rätten att profitera på vård och omsorg, körde över kritiska medlemmar och gjorde gemensam sak med högern.
Nu kan de stenrika människorna inte bara välja att köpa segelbåt eller yacht med skattebefriade pengar. Nu kan man till och med köpa den med vinster man gjort på skattefinansierad sjukvård.   
De före detta skattepengar, som inte går åt till segelbåten eller yachten kan man med politikens goda minne placera i ett skatteparadis.

Just nu pågår ett ordkrig i regionsledningen mellan Roland Karlsson (fp) och Gert-Inge Andersson (s).
”Det finns för få ambulanser på landsbygden och ambulanssjukvården fungerar inte.
Regionen vältrar över kostnader på kommunerna.”

Här håller vi med Roland Karlsson, det är precis så det går till över hela linjen.
Kostnader vältras över. De mesta av kostnaderna som vältrats över hamnar slutligen på den vanlige enkle medborgaren genom sämre eller dyrare vård och omsorg.
I fallet med ambulanserna är det en del av ett större spel där ambulanssjukvården användes för att göra det möjligt att lägga ned reguljär sjukvård ute i glesbygd. Och typiskt nog, när väl besluten är tagna så stryper man ambitionerna och struntar i konsekvenserna.
Kvar blir människornas behov och politikernas svikna löften.

Akutsjukvården och transporter till kvalificerad akutvård är en sak som måste fungera och till det behövs fler ambulanser och bättre spridning.
Med det vet ju inte minst ambulansförarna att det är omöjligt att lägga ned sjukhus och akutmottagningar och centralisera, för att sedan vårda människorna i ambulanser kors och tvärs på vägarna.
Vi måste kämpa för att vi få fungerande och heltäckande sjukvård och akutmottagning i regionen.

Redan idag måste både sjuka och friska människor åka ända till NÄL för att göra relativt enkla ingrepp eller undersökningar.
De friska måste ta ledigt från jobb och försaka både arbete och ekonomi.
Och en gammal eller sjuk människa skall inte behöva sitta i taxi eller sjuktransport flera mil för att göra en undersökning som kunde gjorts på hemmaplan.

Det är bättre att en frisk läkare förflyttar sig och möter patienterna i de sjukvårdsutrustade lokaler som finns i respektive kommun.
Och det kan inte vara rimligt att kommunens hemtjänstpersonal skall behöva ägna halva dagar åt att ledsaga vårdtagare till Norra Älvsborg för undersökningar som kunde gjorts hemma.
Hemtjänstpersonalen har ändå svårt att få tiden att räcka till.
Vi måste få ett slut med systemet att göra vinst på människors behov av vård och omsorg.

Vi lyckades förindra att den största omsorgsverksamheten, hemtjänsten i Lysekil skulle drabbas av den s.k. ”lagen om valfrihet”, LOV.,.  Så varför inte använda sunt förnuft och stoppa privatiseringseländet i sin helhet, på alla nivåer.
Vad gäller försöken att öppna kommunal omsorg för vinstintresse så lyckades dock den lokala alliansen på några få symboliska områden få fullmäktige att påbörja detta affärs experiment.
Karlsson och Companys experiment att göra privat affärsverksamhet av kommunal vård inom familjerådgivning, daglig verksamhet och viss LSS, blev ett stort fiasko.

Resultatet blev att man under ett års tid saboterat tjänstemänens möjlighet att organisera och driva vården så vettigt och värdigt som möjligt för de knappa resurser kommunfullmäktige beviljat.
Jag kan inte uttala mig för de tjänstemännen som varit tvungna att leka affär med kommunledningen och deras konsulter. Men nu har i alla fall kommunfullmäktige tagit förnuftet till fånga och avbrutit experimentet.

Det är svårt att orientera sig i sjukvårdens alla korridoret och återvändsgränder. I alla skatteväxlingar och huvudmannaskap.
Vem har ansvar för vad, när det gäller? 
        
Exempelvis: Ansvaret för eftervård i kommunerna blir ogripbart när så kallade färdigbehandlade patienter idag skickas hem utan att vara färdigbehandlade.
Patienten är för frisk för att vara kvar på sjukhuset och för sjuk för att kunna få vård och omsorg på det lokala sjukhemmet.
Och på hemmaplan skall allt fler vårdas i sitt hem, vare sig man vill eller ej.

Värdig vård och omsorg kan aldrig få vara en tolkningsfråga där människor hamnar mellan sängarna eller i korridorer och tvättrum för att två olika parter hanterar våra gemensamma skattemedel i olika kassor. Och framför allt inte för att någon kapitalist skall kunna tjäna pengar på den.
När NÄL nu skall återskapa en liten del av alla försvunna vårdplatser på sjukhusen väljer man att sälja ut en annan viktig del av sjukvården.
Den som sköts på småsjukhusen och avlastar både medborgare och storsjukhusens köer och vårdplatser.
Det är kortsiktig, men helt i linje med den råkapitalistiska synen att vårdbehoven fram för allt skall vara en marknad för vårdbolagen att tjäna pengar på.
Vår varning för att vården på Lysekils sjukhus är hotad är verkligen befogad.

Ja kamrater.

Sjukvården i Lysekil, är en dyster historia på ett sätt, men positiv i ett annat avseende, för här kan man verkligen tala om att det går att skapa en folkrörelse mot oegentligheter.
Jag tänker på den lånvariga kampen för Lysekils sjukhus.

När planerna på nedläggning av Lysekils sjukhus blev kända demonstrerade tusentals människor mot planerna och pensionärerna till och med ockuperade sjukhuset till det bittra slutet.
Nu förlorade sjukhusdemonstranterna och ockupanterna det slutgiltiga slaget, men i bred front kämpades det väl och Lysekil var pionjärer som inspirerade många att ta kamp för sina lokalsjukhus ute i landet efter det. Det är något för oss att lära av, vi som vill ha stopp på den ödeläggelse och nedrustningarna som pågår i kommunen och hela landet.

Det finns ett talesätt – att hälsan tiger still.

Jag tror tvärtom i detta fall. Tiger vi kan vi nog hälsa hem vad gäller sjukvården i Lysekil.
Och ”twittrare” och facebook-användare får ursäkta, men jag tror inte att man skall sitta hemma och låta kritiken eller ilskan över tillståndet i sjukvården pysa ut i diverse kritiska inlägg och tro att detta löser något.
Nej det är riktiga demonstrationer och kollektiva handlingar som fordras.

tillbaka till startsidan