Rut-avdragen kostar 1 miljard, från folket till överklassen.

Som enda politiska parti i Lysekil uppmärksammade och firade Kommunistiska Partiet internationella kvinnodagen 2011.

På årets första utomhusmöte talade Britt-Marie Kjellgren från Kommunistiska Partiet om orättvisorna som ger kvinnor lägre löner och osäkrare anställningsvillkor, högre arbetslöshet och fler deltidsanställningar.

Kjellgren betonade att kvinnor har gemensamma intressen att slåss för men att situationen för kvinnor världen över också skiljer sig åt på ett avgörande sätt.

I Sverige slåss vi för att avskaffa rut-avdraget och för en offentlig sektor.

I vissa länder är kampen mot en ockupationsmakt det överordnade.

I många fall är det kampen för att höja kvinnors löner, för att möjliggöra ett drägligt liv.

I delar av Latinamerika däremot färgas jämställdhetskampen av den positiva utvecklingen som vänstervågen fört med sig i form av sociala satsningar och fattigdomsbekämpning.

Och i Sverige i samband med årets 8 mars fokuserar vi Kommunister på kravet att avskaffa Rut-avdraget, som innebär subventionerad hemtjänst åt överklassen. Vanligt folks skattepengar går till städning av rika människors hus samtidigt som den kommunala hemtjänstpersonalen går på knäna. Det är inte rätt! Sade Kjellgren.

Och hon fortsatte; Högern hävdar att Rut främjar jämställdheten. Det är bara strunt. Städerskan och barnskötaren har knappast råd att betala för privat läxhjälp eller snöskottning. Förra året gick en miljard kronor av skattemedel till att förse 3,3 procent, alltså de rikaste människorna, med billig hemhjälp.

Dessa pengar borde istället satsas på offentlig vård och omsorg för dem med största behoven, samt i trygga anställningsvillkor för alla som arbetar med vård, skola och omsorg

Med Rut-avdraget har jämställdhet och välfärd förvandlats till varor på marknaden, när det borde vara medborgerliga rättigheter.

Det är ingen tillfällighet att just Danderyd är den kommun där flest hushåll utnyttjat Rut-avdragen.

Hon avslutade med att gissla den politiska och ekonomiska överklassens girighet.

Tillbaka till startsidan