1:a-majtal av Nadja Lundberg Röd Front 2015 i Lysekil

Kamrater och mötesdeltagare,

Mitt namn är Nadja Lundberg och jag är medlem i RKU, Revolutionär Kommunistisk Ungdom.
Vi lever i en tid och i ett samhällssystem där demokratin håller på att avvecklas, allt fler områden undantas politiska beslut, det är marknaden som bestämmer om ekonomin och miljön, det är inte politikerna, och framför allt inte folket.
Det finns få sammanhang där det blir lika tydligt som i miljöfrågan att kapitalismen som system är odugligt för mänsklighetens utveckling och vår planets fortlevnad.
Det går inte längre att tala om klimatförändringar som något vi står inför, de har redan börjat.
Stora förändringar sker i världen i stort men även här i Gullmarsfjorden märks det av. Högre medeltemperatur, havsförsurning och döda bottnar ger upphov till allvarliga förändringar under ytan.
På andra håll i världen märks det av att stormar och tyfoner blir allt våldsammare.
Medeltemperaturen ökar och isar smälter, ni har hört det förut.  
Förutom de effekter vi kan se i dag kan vi i framtiden vänta oss att bland annat stora delar av Kinas och Indiens befolkning, det vill säga flera hundratals miljoner människor kommer att få brist på vatten, när glaciärerna i området smält bort.
Enorma ytor av odlingsbar mark världen över kommer att förstöras, när vattennivån stiger. Temperaturen kommer stiga ytterligare när det inte längre finns isar kvar som reflekterar solljuset. Den ökade temperaturen kommer att leda till att den Sibiriska tundran och havet läcker ut den lagrade växthusas som finns där.
Vi vet allt detta, vi har vetat det länge nu. Ändå görs i stort sett ingenting!
Frågan man kan ställa sig är hur det har blivit så här? Men det man egentligen bör fråga sig är; vem tjänar på att det är såhär?
Naturligtvis är det ingen som i längden tjänar på naturkatastrofer. Men kapitalismen är de kortsiktiga vinsternas system.
Den norska torsken flygs till kina för att filéas, de svenska grisarna transporteras till Polen för att slaktas med hjälp av en billigare arbetskraft, sedan forslas allt tillbaka för att säljas här.
Ur en miljösynpunkt är detta helt galet, men för företagen är det lönsamt då det primära intresset är att gå med maximal vinst, låter man det fortgå.
Miljöförstöringen är lika inneboende hos kapitalismen som löneslaveriet och de ekonomiska kriserna.
Under förra årets valdebatter kunde vi höra vid ett flertal tillfällen den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt säga att ”Sveriges utsläpp sjunker, de har minskat med 20 procent sedan 1990.” Men sanningen är en helt annan, sedan 1990 har utsläppen ökat med ungefär 15 procent, skillnaden är att produktionen till lika utsläppen av det vi konsumerar, nu sker i en annan del av världen.
Nyliberalerna prisar marknadsekonomin, och framför allt den ständiga tillväxten som något som är bra för alla. Men det finns många enkla frågor som marknadsekonomin inte kan besvara.
Varför skall mat fraktas runt jorden innan den säljs? Varför slängs ofantliga mängder mat varje dag, när miljontals människor samtidigt svälter?
Slutsatsen av det här blir att det är de stora företagen som tjänar mest på att ingenting görs. Därför är det i strid mot dessa företag som kampen för ett hållbart samhälle måste ske.
Det räcker inte att skrota bilen, källsortera och bli vegan. Klimathotet kräver kollektiva lösningar.
Klassperspektivet är viktigt, vem är det som får betala i dag?
Exempelvis så drabbar höjda bensinpriser främst arbetare i glesbygden, eller förorten som idag behöver sina bilar, medan överklassen alltjämt kan fortsätta köra sina fina bilar och privata jetplan.
Vi måste ta makten över produktionen och ställa om den så att den syftar till att tillgodose de behov som finns, inte vinstintresset hos några få.  
Kamrater, en annan värld är inte bara möjlig, den är också helt nödvändig!

Tillbaka till startsidan