1:a-majtal av Stig Berlin Röd Front 2011 i Lysekil

I över 40 år har vi arrangerat Röd Front i Lysekil.
Varje år sedan dess har vi genomfört demonstrationer på att Första Maj.
För oss är det en självklarhet att hålla fast vid arbetarrörelsens stolta tradition.
För oss är det självklart att demonstrera för rättvisa, solidaritet och jämlikhet.

Många vill göra gällande att Första Maj har spelat ut sin roll men jag vill nog påstå att det aldrig har funnits så många skäl att demonstrera sitt missnöje och lyfta frågan om inte världen kan organiseras bättre än det gör idag.
Detta gäller i världspolitiken i Sverige och här i Lysekil.
Skulle det inte finnas anledning att demonstrera mot krig och utsugning, miljöförstörelse och rovdrift.

Skulle det inte finnas anledning idag att demonstrera mot högerregeringens inhumana politik som utförsäkrar sjuka och arbetslösa.
Jo naturligtvis finns det anledning till det, ändå är det förvånansvärt tyst.

Men helt tyst är det inte.
I stora delar av världen finns många människor som idag reser sig mot förtrycket som Tove pratade om innan mig.

Men det finns också ljuspunkter i Sverige.
Förra veckan ägde påskuppropet rum. Det var manifestationer runt om i landet som protesterade mot Fas 3 i sjukförsäkringen som på ett förnedrande sätt kastar ut sjuka människor ur försäkringssystemet.
En skam för ett samhälle som vill kalla sig civiliserat.

Så helt tyst är det ju inte men vart har den så kallade oppositionen i Riksdagen tagit vägen?
 
I fråga efter fråga ställer de ”rödgröna” upp på alliansens politik.
När det gäller krigsinsatserna i Libyen så var man till och med värre än Carl Bildt i sin krigshets, och det är ju en bedrift det också.
Med Jas-planen över Libyen så faller de sista resterna av den svenska alliansfriheten.
Sverige ingår från och med nu i krigsalliansen Natos militära resurs.
Hur kan partier som kallar sig vänster ställa upp på att skicka svensk militär närhelst imperialismens intressen kallar.
För mig är det obegripligt.
Många trodde kanske att Socialdemokraterna skulle ta in på en vänsterväg efter Mona Sahlins katastrofval.
Men de som tror att det blir mer vänster med Håkan Juholt som partiordförande får nog låta hoppet fara.

Eller vad ska man säga om Tommy Waidelich som ekonomisk talesperson?
Han tycker inte bara
att Rutavdraget är bra och skall vara kvar, utan också att EU och euron är bra och inte minst ställer han upp på de nyliberala budgetregler som utgår från EU och som sedan EU-inträdet lagt en privatiserande strypsnara om den offentliga välfärden.

För det är det som håller på att hända i en rasande fart.
Raserandet av den offentliga välfärden alltså.

Anders Borg och de andra borgarna sa i sin vårbudget att det går bra för Sverige och att tillväxten är god.

Så det är inte brist på pengar som är anledningen till nedmonteringen av den offentliga välfärden, åtminstone inte för närvarande.
 
Men skattepengarna tar naturligtvis slut om man skall fortsätta den orättvisa skattepolitik som högern driver vidare med stora skattelättnader för de redan rika.
Detta samtidigt som man vill fortsätta att sälja ut samhällets egendom och privatiserar allt offentligt.

Det fattas alltid pengar till att utveckla vården men det finns alltid pengar när bankerna behöver.
Det var inte svårt att få fram resurser när man skulle skicka JAS-plan till Libyen.
Men att säkra en bra välfärdspolitik ligger helt enkelt inte i högerns intresse.

Detta är helt igenom en ideologisk fråga. Regeringen Reinfeldt driver en politik som målmedvetet sätter det offentliga på svältkur, som inte använder tillgängliga skattepengar till jobb och välfärd, utan som skär ner trots att det finns pengar.

Hade pengarna använts till att värna offentlig sektor, vård, skola, omsorg hade detta skapat arbetstillfällen och använts till vettig konsumtion och motverkat arbetslöshet och social utslagning.
Det hade varit en arbetslinje värt namnet.

Behoven är ju enorma och fler människor ute i verksamheterna skulle komma hela folket till godo i form av högre kvalitet och kortare köer.

Det finns ingen som helst anledning att tiotusentals människor går arbetslösa, medan de som finns kvar på arbetsplatserna stressar sig sjuka i ett allt tuffare tempo.
Men syftet med Reinfeldts politik är att det som idag är offentligt och tillgängängligt för alla skall privatiseras, konkurrensutsättas och skapa vinst för ett fåtal.
Det går från offentlig konsumtion till privat konsumtion.
I Lysekil lyckades vi stoppa privatiseringen av hemtjänsten där jag jobbar.
Förespråkarna för den så kallade LOV (Lagen om valfrihet)
Gjorde gällande att privata företag skulle göra det mer attraktivt att arbeta i vården.
Men min fråga var då och är nu. Eftersom jag inte fick något svar då.
Varför i hela friden skall vården behöva privatiseras för att kommunen som arbetsgivare skall börja bry sig om sin personal.

Varför skulle fler privata företag göra det mer attraktivt att arbeta i vården? 

Det är väl i första hand löner och arbetsförhållanden som gör det oattraktivt att arbeta i vården.
Låg lön och låga tjänstgöringsgrader som gör det svårt att försörja sig är det som erbjuds många av kommunens anställda.

Det är väl där vi måste sätta in stöten. Inte på att göra sig av med personal och överlämna frågan till privata arbetsgivare.

Vårt huvudargument mot privatisering är att vi anser att all vård och omsorg skall ske i offentlig regi och utan vinstintresse.

Den valfrihet som vi värnar om, med lika villkor för alla, ryms bara i en samhälleligt organiserad vård med vårdtagarnas bästa i fokus.

Vi håller fast vid arbetarrörelsens solidaritetstanke och därför avvisar vi alla förslag att bryta ned den offentliga vården och servicen.
Det är ju som sagt en rent ideologisk fråga.
Inget av argumenten för att införa LOV var att det skulle spara pengar. Och det är sällsynt inom politiken idag skall ni veta.
Annars är ju besparingar det enda som politiker skall syssla med nu för tiden. Om man skall tro det nyinrättade ekonomiutskottet
Tas det någon gång ett positivt beslut så finns alltid brasklappen
”när ekonomin tillåter”.

Därför är risken att det alldeles utmärkta ungdomspolitiska program som fullmäktige i Lysekil antagit blir en hyllvärmare istället för konkreta åtgärder för ungdomarna i Lysekil.
Hur skall man annars tolka att samtidigt som man antar ett ungdomspolitiskt program så vill man sälja Tennishallen och lägga ner idrottsplaner.

Får högeridéerna fortsätta att råda så kommer snart bara det lagstadgade att finnas kvar och det ställer inte vi i Kommunistiska Partiet upp på.
Vi anser att det är oerhört viktigt att ungdomsverksamheten och idrottsklubbarna får ett starkt stöd. Vi motsätter oss därför med skärpa att Tennishallen säljs och att Slättevallen bebyggs.

Nu får jag rätta mig själv lite, för det är ju inte så att det sparas på allt.
Vissa områden får kosta hur mycket som helst.
Tyvärr vet vi inte HUR mycket som plöjts ned i ”Norra hamnstranden” och projekten däromkring.
Vi har krävt en redovisning men än så länge har den uteblivit.
Men med säkerhet är det åtta-siffriga belopp av kommunala skattepengar som plöjts ner i projekten.

Projekt som i huvudsak gynnat fastighetsmagnater som på kommunens bästa obebyggda centrala mark tillåts bygga svindyra sommarvistelser för kapitalstarka grupper.
Människor som inte betalar en krona i kommunalskatt.
Detta är ju ren katastrof för kommunens ekonomi.
Kommunen står för kringkostnaderna, och ”exploatören” håvar in pengarna.

Men det är andra som får betala dessa äventyrliga projekt.
Nu finns det förslag att Förskolorna skall flyttas ihop till Gymnasiebyggnaden som nu blir ledig. Naturligtvis ligger det ekonomiska skäl i botten. Området Norra Hamnstranden där PM:s gymnasiebyggnad ingår skall riggas med tjusig utemiljö trots att kommunens ekonomi sägs vara katastrofalt usel. Vi säger nej till nedläggning av de små förskolorna och vi låter oss inte luras eller charmas av snack om ”pedagogiska” vinster med stordrift.
Tack vare att så många Lysekilsbor röstade på Kommunistiska Partiet i kommunvalet så har vi nu ledamöter i både nämnder och styrelser.
Det var en rejäl känga åt högern att vi fick över 7% i valet.

Vi vill tacka alla som hade modet att rösta på oss och vi hoppas att vi levt upp till de förväntningar våra väljare har på oss att resa klassfrågorna i fler forum.
Och att vi kan ge röst åt dom som vill ha en ändring av politiken i Lysekil, som vi gjort i frågan om Tennishallen, Slättevallen, och flytt-cirkusen med småskolor och dagis.

Nu är det ju inte bara i Lysekil som det är en flyttcirkus.
Än värre har det varit och är i Västra Götalandsregionen med en ständig flytt av vården mellan Uddevalla och NÄL.
Vi anser att det är vansinne med denna koncentration av vården till ett storsjukhus.
Naturligtvis måste det finnas specialkliniker och en spetskompetens i vården.

Men att gamla och sjuka människor skall transporteras som idag är inte klokt.
Hade vi fått råda så hade Lysekils sjukhus varit kvar.
Det borde vara en självklar rätt att ha vården nära där vi bor.

I mitt arbete i hemtjänsten ser jag ju hur många måste resa långt för att göra undersökningar som lika gärna kunde gjorts på hemorten.
Det hade varit bättre att flytta på läkarna än på de gamla och sjuka.
Av samma skäl säger vi absolut NEJ till att lägga ned jourcentralen i Lysekil. Det beslutet måste ovillkorligen rivas upp.

I omvalet till regionen den 15:e maj har ni en chans att lägga er röst på Kommunistiska Partiet. Gör det!

Vi hade ju önskat att vi skulle kunna vara samma vänsteropposition i rikspolitiken som vi är i Lysekils fullmäktige.
Men nu har alla vänstersinnade alltså en ny chans att rösta på Kommunistiska Partiet i Regionvalet.

Visst skulle det vara bra om det äntligen kom in några som kunde driva en riktig vänsterpolitik även i de viktiga frågor som regionen ansvarar för.

Kommer vi in i Regionfullmäktige kommer vi naturligtvis att driva samma linje när det gäller att ta kamp mot privatisering i vården som vi gjort i Lysekils fullmäktige.
Vården måste styras efter de behov som finns och vara nära människorna.
Vi kommer aldrig att acceptera att vinstintressen skall få styra hur vården skall organiseras.

Det är naturligtvis bra att vi fick fler mandat i Lysekils fullmäktige.
Och det är alldeles oerhört bra om vi kommer in i regionen.
Men det räcker inte för att komma åt de grundläggande orättvisorna i samhället.

Det är bra om människor tar kamp för sina rättigheter här och nu.
Det är både bra och framförallt nödvändigt.

Utan kamp kommer högern att flytta fram sina positioner ännu mer.

Men vi måste också väcka tanken på att det finns ett annat sätt att organisera samhället än på det kapitalistiska viset.

Det är som när man skall måla om huset. Är plankorna ruttna måste de bytas ut. Det hjälper inte i längden att bara släta över med färg.

Och kapitalismen är rutten och eftersom vi tillhör förnyarna i svensk politik så vill vi föreslå att man provar något nytt istället för olika varianter på den gamla unkna högerpolitiken.

Ett socialistiskt Sverige har vi aldrig haft.
Det vore väl något att kämpa för.

Nu gick det ju inte så bra i Sovjet som man kunde önskat.

Men jag säger som Jerry Williams gör i veckans Proletären apropå socialismens möjligheter.

– Det är bara att göra om det igen och så ger man fan i att göra samma misstag.

Kom med i kampen för ett rättvist och solidariskt samhälle.


Tillbaka till startsidan