1:a-majtal av Maria Ahlström  Röd Front 2015 i Lysekil

Vi lever i en värld där 1% av jordens befolkning äger 50% av jordens tillgångar. Kan detta leda till nåt annat än kaos och elände undrar vän av ordning? Naturligtvis inte. Och kaos och elände är åxå vad vi ser runt om oss både i det lilla och det stora. Det visar sig som gängrelaterat våld i Göteborg eller klanstrider i Afganistan, arbetslöshet i Lysekil eller svältkatastrofer i Somalia.   Gamla som fryser ihjäl i England för att de inte har råd med gaspoletter eller naturkatastrofer p.g.a global uppvärmning. Rovdrift på natur och djur och överproduktion av idiotiska prylar.
Ingen normalt funtad individ kan väl tycka att detta är acceptabelt.
Är detta guds straff eller kan det möjligen bero på nåt annat?

Kommunistiska Partiet är övertygat om att det orättvisa och ojämlika ekonomiska systemet, kapitalismen, bär en överväldigande stor del av ansvaret. Men ett system kan inte bära nåt ansvar egentligen, så det måste nog i alla fall vara människor som ligger bakom.
Minsta dagisunge får lära sig att man skall dela med sig, men det gäller tydligen inte i verkligheten.
Om 1% av världens befolkning äger 50% av jordens tillgångar och var sjätte människa på jorden svälter, kan man inte räkna med ngt annat än kaos och elände.
1 maj är en heldag som arbetarklassen kämpat sig till, för att fira sina strävanden efter en bättre värld.  En dag för att tillsammans få inspiration för att fortsätta kampen mot en galen världsordning, och en dag för en dröm om att det åxå är möjligt med en bättre värld.
Överheten försöker självklart avvärja alla hot mot det bestående.
Vår övertygelse, om att det är möjligt att tillsammans förändra världen, vill de ersätta med teorin, att var och en måtte försöka rädda sitt eget skinn från kapitalismens verkningar, annars är man osmart och får skylla sig själv. 

Individualismen upphöjs till högsta ideal. Den enskilde kan ju alltid t.ex åtminstone försöka vara bäst på nåt. Bäst bonde, bäst Robinson, bäst bantare, bäst dansare eller bäst på att vara hemma hos sig själv halv åtta.
Och vi som inte är bäst skall vara nöjda med att titta på och inte gå runt och ivra för en bättre värld.  Har vi händelsevis några ören över skall vi glädja oss åt att vara
så lojala mot systemet, att vi finner oss i vara 100% konsument i stället för att kravalla på gator och torg som dissident. Bäst och lugnast för det bestående vore det om vi gick hem och drog nåt gammalt över oss, fast är vi riktigt hjälpsamma mot konsumtionssamhället shoppar vi loss först och drar nåt nytt över oss.

Vi tror inte på sådana individuella lösningar.
Vi tror inte på kollektiv fördumning och nedtryckning, utan på kollektiv uppryckning, och det är vi inte ensamma om som tur e.
I hela världen tar olydiga människor kamp för ett värdigare liv .
 I Latinamerika har folken i flera länder till och med haft fräckheten att ta över hela statsmakten och sina egna naturtillgångar, i Indien gör kvinnor uppror mot förlegade patriarkatiska mansroller och runt om i Europa tar sig EU-motståndet och protesterna mot nerskärningspolitiken allt mer organiserad form.

EU ligger som en våt militärfilt filt över oss. Den sk fria konkurrensen och EUs budgetdiscilinhysteri  har bara inneburit elände för miljontals människor. I EU var förra året 27 miljoner arbetslösa och 50 milj fattiga enligt EUs egna kriterier.  Om nån enskild upprörd EU-parlamentariker händelsevis skulle bry sej om detta, så saknar den initiativrätt i parlamentet och kan inte, även om man skulle vilja, föreslå motåtgärder. EUs centralbank är utom demokratisk kontroll och förbunden att verka för prisstabilitet och inflationsbekämpning och gör inget för att sänka arbetslösheten och EUs stabilitetsakt förhindrar de nationella regeringarna att föra en inhemsk tillväxtpolitik.
 Arbetslösa från fattiga EU-länder far runt som gammeldags daglönare och säljer sig på den lagstadgade, öppna, lägsta anbudsmarknaden, med påföljd att inhemska arbetares löner pressas ner. Jobben går till lägstbjudande! Halv till helskumma bemanningsföretag kan kringgå den arbetslagstiftning proletariatet under årtionden stridit för. Chefen för bemanningsföretaget Mantema säger rent ut att:  citat ”  Lönedumpning är ju det EU går ut på”. 
Vi tycker inte att detta är människovärdigt .
Inte undra på att unionen knakar i fogarna.
Vi gläds åt det växande EU-motståndet, men ser åxå hur nyfascistiska och rasistiska grupper utnyttjar folks förtvivlan och fiskar i grumligt vatten för att underblåsa mörkblå nationalism. Därför måste vårt krav på EU-utträde tydligt kopplas till klassfrågan och kampen för socialismen.

USA-imperialismen, vars ekonomi är bottenlöst urholkad, känner sig kraftigt hotad av de växande ekonomierna i Asien. För att stärka sina positioner och skjuta upp sin hotande ekonomiska kollaps håller man på att tillsammans med EU försöka få till stånd en fullständigt hårresande konstruktion som kallas TTIP : Trans Atlantic Trade and Investment Partnership. Denna djävulusiska dekokt innebär bl.a att tillsammans med EU, försöka genomföra ett ekonomiskt Nato. Alliansen skall jobba för att undanröja det man kallar dolda handelshinder, irriterande mjäkigheter som konsument-, miljö- och djurskydd.
 En domstol som står över statlig kontroll skall kunna döma länder till hiskeliga böter om de fattar beslut som hindrar den heliga fria konkurrensen, t.ex. genom att förbjuda vinster i vården eller att förstatliga järnvägen.  USAs livsmedelslagar skulle t.ex. kunna införas i Sverige. Det absolut mest torftiga i konsumentlagstiftning skall vara tongivande.  Vi måste vara alerta i denna fråga och vårt parti har redan hållit protestmöten mot TTIP på många platser i Sverige.
Kapitalisterna i Europa spenderar redan idag 1 200 miljoner om året på lobbying riktad mot EUpolitiker, hur mycket pengar kommer inte att satsas om USAs kapitalister dessutom bidrar med ännu mer pengar för att få EU-politikerna att besluta det som gynnar utsugningen bäst?
Vårt  nationella självbestämmandet håller på att utsättas för ännu en belägring från kapitalismens sida.
Det var inte direkt sådana här saker som förespeglades oss när omröstningen om EU-medlemskap var på tapeten i Sverige.
Ett annat hot vi står inför är ett reellt medlemskap i det militära NATO för att ,som det heter, säkra freden . Nato är sannerligen ingen förvarsorganisation!
 Inför bombningarna på Balkan ändrade man helt sonika sina stadgar till att gälla en angreppsallians som kan ingripa militärt över hela jorden . Sen sekelskiftet 1900-2000 har Nato ödelagt ett antal länder i mellanöstern och Nordafrika, med två millioner dödsoffer, mest civila, som resultat. NATO har inga fredliga avsikter! 1997 ingicks ett skriftligt fördrag mellan Ryssland och Nato där Nato lovade Jeltsin att inte föra fram NATO till Rysslands gräns.  Nu står dom där. I dag kan man verkligen fråga: Vem hotar vem?  I Sverige blåses den unkna gamla rysskräcken ivrigt under av etablissemanget. Arbetsbåtar och sillstim ingår i propagandan som planenligt lett till över 10 miljarder mer till Sveriges militär fram till 2020.  Men upprustning leder bara till ökad misstro, ökad spänning och mer djävulusiska vapen.
Om Vill vi ha ett fredligt Sverige måste vi tänka som Tage Ehrlander på sin tid:  Han sa: Vårt land får inte bli en härd för konspirationer för krig. Vi håller med. Sverige skall inte vara med i Nato. Det är illa nog som det är med vårt smygmedlemsskap.
 Vi vill inte bli partner till Förenade Arabemiraten eller vara med om terrordåd som att bomba Libyen eller Afganistan tillbaka till medeltiden. Vi tror nämligen  att människan helst vill sitta under en korkek och lukta på blommorna.
Men om 1% av världens befolkning äger hälften av dess tillgångar är det väldigt långt till korkeken.
Vi är åxå helt övertygade om att ingen vill bli fördriven till flyktingläger, riskera sina liv i skorvar på Medelhavet, lämna sina barn för att tigga och bli spottad på i Sveriges städer eller bli inringade av en rakbladsförsedd mur i Palestina.

I våra tal på 1 Maj brukar vi försöka belysa de mest iögonfallande konflikterna i världen. Det kan inte en tant på Lysekils torg göra längre p.g.a av verklighetens vedervärdigheter. Men vi kan trösta er med att tidningen Proletären har utomordentligt bra analyser av och koll på de internationella frågorna. Läs den!
  I Sverige är tillståndet i stort sett deprimerande oförändrat trots att vi bytt regering. Kapitalism och Eu-anpassning styr politiken i landet antingen Sverige regeras av Alliansen för Storfinansen eller Socialdemokrati med Falsk Ideologi.  En ledare i kapitalisternas husorgan Dagens Industri sammanfattar läget så här: ”Sverige är ett av Europas absolut bästa länder för kapitalister”! Det är bannemej ett rekord man gärna är utan.
Att Nordeas chef får 191 000 i månaden eller att en avskedad Industrivärldenchef får 21 mille i fallskärm säger det mesta. Det gör åxå de fullständigt hutlösa aktieutdelningarna från Bl. a Volvo.

Dem som har skall varda givet för att citera bibeln, och för att citera Jan- Åke Karlsson, präst i Brastad säger jag: Det är stor skam! Det behövs högljudda protester mot de väldiga löneskillnaderna, mot det stora skattefusket och mot de kolossala orättvisorna i världen.
Inkomstklyftorna ökar i Sverige och barnfattigdomen ligger på 12 %.  De värst ekonomiskt utsatta är naturligtvis ensamstående föräldrar och nysvenskar.
De som har riktiga jobb går på knäna, pressade av lönedumpning, allt större hets på jobbet och försämrade, EU-anpassade regler på arbetsmarknaden.
De andra är arbetslösa och eller i åtgärder som ibland är så absurda att man kan få jobba gratis åt arbetsköparen på ett jobb, som skulle vara ett riktigt jobb, i ett vettigt samhälle..
Utanförskapet ökar och framför allt unga män dras in i ljusskygga kretsar där de tror att de kan förverkliga sig själva på nåt alternativt sätt, i brist på ett värdigt liv.
 Bostadsbrist och trångboddhet drabbar främst fattiga unga. Det blir svårt med läxläsning hemma och flygfärdiga äldre syskon får ingen chans att lämna redet.
Det byggs bara för dem med pengar och i Lysekil är det faktiskt förbjudet för Lysekilsbor att bo i de hyreslägenheter som en gång fanns på Fridhem
Droger och moderna slavar, antingen de blir prostituerade eller illegala arbetare, far fritt över våra gränser om de väl tagit sig in i Borgen EU . En stackare hamnade t.o.m. som inlåst haschodlingsslav i Stranderäng.

Kamrater detta är på riktigt!
Vi får inte låta allt vara precis som vanligt längre!
 Vi får inte låta oss avtrubbas och i förtvivlan gå hem och dra nåt gammalt eller nytt över oss., för det är precis det borgarna vill !
Med en sådan omvärldsanalys kan det kännas lite futtigt att tala om Lysekils lokalpolitik. Men allt hänger ihop, och nu är vi här och vi måste gräva där vi står, för att dra vårt lilla strå till stacken mot den orättvisa världsordningen. Lysekilsbor måste åxå vara med och förändra världen.

Lysekil drabbas, som alla fattiga kommuner, av de senaste årens enorma skattelättnader för de rika. Staten får mindre tillgångar och vältrar över alltfler åtaganden på kommunerna, utan att bidra med finansieringen.
De kommunala nämnderna följer mönstret och försöker, pressade av för små budgetar, lasta över sina kostnader på varandra. Chefer och konsulter kommer och går som influensor och lämnar efter sig svåröverskådliga följdsjukdomar som nedskuren kommunal service, irrationella omorganisationer och omflyttningar och hiskeliga fallskärmsavtal.
Det parlamentariska läget är förvirrat, men nytt är att Den oheliga allianen S, M och FP inte längre kan sitta och hästesova i orubbat bo och att Rombrant har kraschlandat i den kommunala ekonomiska verkligheten. Och Sverigeodemokraterna säger som tur är varken bu eller bä.
 Kommunistiska partiet har fått igenom ett krav vi ställt i budgetdiskussionerna varje år, ett krav på att socialnämnden måste ha mer pengar och vi har sett till att kommunledningen inte kan höja sina löner hur oskäligt som helst.

Skola vård och omsorg, alla oärliga valrörelsers favoritverksamheter, behöver mer pengar. Vi lyckades få till stånd en öronmärkt skattehöjning för dessa ändamål, men över 40 miljoner försvann till låneavbetalningar utan att avbetalningarna ens diskuterats i Fullmäktige.
Kapitalismens krav går före allt annat!
Men följderna av nedskärningspolitiken blir allt tydligare. Socialnämnden har av sparvansinnet tvingats tillämpa gummibandsdefinitioner som ”skälig levnadsnivå” i sina allt strängare biståndsbedömningar.   Bistånd skall inte beviljas om ”behoven kan tillgodoses på annat sätt”. Gud hjälpe dem som inte har anhöriga. Men indragningen av distribution av varm mat till våra gamla blev för mycket och stoppades av Kommunistiska Partiet. Fullmäktige har på vårt initiativ beslutat att ompröva socialnämndens budget i syfte att tillskjuta medel för att trygga en bra vård för brukarna, och för att minska sjukfrånvaro och social ohälsa hos personalen. Bra va?
Samtidigt uppmärksammades äntligen stora brister i Lysekils skolor.  T.o.m Kent Olsson (m) verkar ha förstått att smärtgränsen är nådd vad gäller högerpolitik!  Vi fortsätter att jobba för att skolan åxå skall få vad den behöver. Skola, vård och omsorg får inte sättas på svältkost i ett värdigt samhälle
Politiker och konsulter har alltför länge hållit på med att proklamera verklighetsfrämmande Visioner och mål, antingen det gäller ökat innevånarantal, lägre sjuktal bland anställda eller upplevelsecentra i Havsbadet.

Vi tycker att Lysekils innevånare har nog av dom upplevelser vi har av politiska skygglappar, vanstyre, penning- och demokratiunderskott, höga sjuktal och arbetslöshet. Det tycker vi att man ska koncentrera sig på.
Kommunis betyder gemensam, kommunen skall syssla med att erbjuda ett gott liv åt så många som möjligt, inte vara språngbräda för förbipasserande  karriärister och deras verklighetsfrämmande visioner.

 Så länge kapitalismen består kommer vi att fortsätta att i kommunpolitiken vägledas av arbetarklassens behov och visioner.
Kommunistiska Partiet försöker, så gott vi kan, antingen vi står på torget eller verkar i de politiska organ där vi är representerade, analysera verkligheten och med Lenins ord ständigt ställa frågan i politiken.
- Vem tjänar på detta?
Klassorättvisor och krigshetsare styr världen.
Vi måste och vi kan ändra på det tillsammans.

Tillbaka till startsidan