1:a-majtal av Henrik Källén Röd Front 2010 i Lysekil

Kamrater.
Idag fyller 1 maj 120 år som arbetares internationella högtidsdag. Det anses av en del som en otidsenlig och utspelad tradition. Inget kan vara mer fel. I ett Sverige som präglas av skenande och brutala  klassklyftor. Ja, i en värld där kapitalismens rovdrift faktiskt hotar hela vår planets överlevnad, så ligger kampen för ett mer förnuftigt, kollektivt organiserat samhälle helt rätt i tiden.

I ett inlägg om ungdomsarbetslöshet och socialbidragstagande bland unga stämplade Sven Otto Littorin i veckan hundratusen ungdomar som slöa TV-spelare. Har man en arbetsmarknadsminister som själv inte befunnit sig på den öppna arbetsmarknaden så ska man kanske inte förvänta sig någon annan verklighetssyn än den som utspelar sig på Dagens Nyheters ledarsidor. Men den möttes också av en talande tystnad av den rödgröna så kallade oppositionen. Arbetslöshet är den enskildes misslyckande, som inte skrivit ett CV bra nog, inte kan sälja sig själv tillräckligt bra - eller tillräckligt billigt. Att realisera en reservarmé av 20-åringar ökar inte antalet jobb - de enda som jublar är McDonalds.

Istället för lösningar försöker man som gamar snarare utnyttja situationen. Möjligheten att provanställa, timanställa, behovsanställa, projektanställa eller visstidsanställa räcker tydligen inte till. Med Centern och deras numera hypernyliberala ungdomsförbund i spetsen går man i offensiv mot LAS och driver på för lägre ungdomslöner.

Vi vänder på det. Arbete är en rättighet och varje arbetslös är en tillgång i ett samhälle med stora behov. En uppriktig, genuin kamp mot ungdomsarbetslöshet kan bara ske genom en bred kamp mot massarbetslösheten, oavsett ålder.

Våran arbetslinje skapar jobb och den fyller behov; kraftfulla investeringar i välfärd, energiomställning samt nybyggande och renoveringar av allmännyttans bostäder. Det är inte pengar som skapar arbete och värde, det är arbete som skapar pengar och värde. Men den utbredda arbetslösheten som vi sett även under de senaste högkonjunkturerna kräver radikalare åtgärder. Dela på jobben - lagstifta om 6 timmars arbetsdag!

Lika viktigt är utbildningen. Arbetslösheten bland ungdomar är dubbelt så hög för de utan fullföljd gymnasieutbildning. Ändå är en av grundbultarna i Jan Björklunds nya skola att höja antagningskraven till gymnasiet. Det är en sak att höja ribban med ambitiösa kunskapsmål, men utan lika ambitiöst ökade anslag till skolan så är det som att be elever och lärare att hoppa stavhopp utan stav. Tillsammans med den aktiva nedmonteringen av Komvux cementeras en tydlig sorteringsskola fast.

Curlandet för friskolor har idag gått så långt att Sverige faktiskt är idag ett av få länder i världen som tillåter riskkapitalister att plocka ut vinst från det man ser som vilken affärsverksamhet som helst. Något som varken socialdemokrater eller  miljöpartiet har något emot.

Vi säger; låt inte en enda skattekrona avsedd för skola och elever att förskingras iväg till Wallenbergarna eller andra riskkapitalister i utlandet! Den svenska skolan ska vara fri från friskolor och utan vinstintresse. Det ska vara en skola för alla!

En skola för alla kunde också Färgarskolan här i Lysekil ha blivit. Vi drev på för att utnyttja det utmärkta tillfälle som uppstod när skolan stog tom  för att det skulle bli ett Ungdomens Hus. Ett hus som skulle kunna vara den neutrala mötesplats i tätorten som fångar upp ungdomar som inte är sysselsatta i övrigt föreningsliv. Men man valde att sälja till förmån för blivande exklusiva bostadsrätter istället. Kan prioriteringen bli tydligare?

Men för att citera kommande talare Yngve Berlin som i en budgetdebatt 2008 träffande sa; “Att råna en bank är mer moraliskt än att spara på sjuka och gamla”. Så är det, och jag lägger själv till ungdomar bland den skaran.

Kamrater

Om borgarregeringen fört en oblyg klasspolitik i Sverige de senaste åren så har utrikespolitiken varit betydligt mer smygande. Sakta men desto mer målinriktat har man ökat samarbetet med NATO. Sedan tidigare slåss man sida vid sida i Afghanistan och till sommaren ska man öva bombfällning tillsammans i Norrbotten.

NATO-länderna med USA i spetsen och länder som Saudiarabien och Indien  Någon finanskris har inte märkts av på den svenska vapenexporten. Den ökade ytterliggare förra året och har det senaste decenniet fyrdubblats. Uttrycket den “enes bröd den andres död” har väl aldrig passat bättre. Sån är Imperialismen. Ständigt profithungrig i sin jakt på nya marknader och tillgångar att exploatera. Fullständigt omänsklig och hänsynslös. Och Sverige är en del av den.

Riksdagens uppmärksammade beslut att erkänna  folkmordet på armenier just som folkmord framstår annars som det mest radikala ställningstagandet man tagit. Men desto mer anmärkningsvärt är att man fördömer ett närmare sekel gammalt folkmord när de ser mellan fingrarna på det just nu pågående långdragna, stundtals lågintensiva men lika förödande ockupationen av Palestina.

Då var medlemmarna i Konsumentföreningen Väst betydligt rakare för några veckor sedan när de röstade igenom tre motioner som krävde full bojkott av israeliska varor i alla Coop-butiker. Ett beundransvärt initiativ. Men de avstyrdes av Coop centralt som menade att man inte kan bedriva utrikespolitik. Med samma tafatta motivering bemöttes vår motion i fullmäktige om en kommunal bojkott förra året. Demokrati och konsumentmakt är  fint när det är tidsenliga ekologiska och rättvisemärkta varor som manifesteras men inte en protest mot blodiga varor från en ockupationsmakt med världsrekord i FN-resolutioner mot sig.

Det går uppenbarligen mode även i politik. En gång i tiden var det inte trendriktigt att stödja ANC i Sydafrika när Nelson Mandela var stämplad som terrorist - idag är han omhuldad av alla.

Vi fortsätter kräva bojkott av israeliska varor och av allt kulturellt idrottsligt utbyte med Israel tills de släpper blockaden av Gaza, river apartheid-muren och lämnar den ockuperade Västbanken! Ta hem de svenska trupperna från Afghanistan och varje svenskt vapen från ockuperad mark i Irak! Sverige ska vara alliansfritt - för fortsatt fred och en självständig utrikespolitik!

Kamrater

EMU-valet för 7 år sedan innebar en rungande seger för NEJ-sidan i Lysekil och Sverige. Idag knakar den nyliberala valutaunionen i fogarna. När penningpolitiken är överlämnad till Frankfurt och Bryssel går Grekland och Baltikum att gå loss med macheten på offentliga utgifter i sjukvård, skola och de som jobbar där. De förlorande är vanliga arbetare och det finns ingen anledning till skadeglädje. Men segern i folkomröstningen var en enorm styrkedemonstration som visade att inga politiska krav är orealistiska trots att man har ett helt etablissemang och en kapitalstark arbetsgivarförening emot sig, sålänge tillräckligt många tillsammans organiserar sig och samlas bakom kraven.

Det är med den kampen, den viljan och den uppkäftigheten vi på samma sätt ska visa högerpolitiken ett rött kort i år! Gärna i valet, men ännu hellre före och efteråt. En röd front för rättvisa, solidaritet och socialism!

Tack!

Tillbaka till startsidan