1:a-majtal av Yngve Berlin Röd Front 2014 i Lysekil

Kamrater,
Det är gott att se, detta supervalår som media envist kallar det, att så-pass många, redan gjort det absolut viktigaste valet. Nämligen att visa att det finns folk som offentligt vågar och vill står för solidaritet, rättvisa och socialism och gå med i Röd Front som en del av detta ställningstagande.
Viktigare val finns inte!  När högern och rena fascismen med våld och vapenmakt befäster sina positioner och intressen världen över. Då måste man göra ett val!
De övriga fyra valen. De som media trumpetar om måste man betrakta just i ljuset av valet vi redan gjort, det vill säga att ersätta kapitalism och egoism med socialism och solidaritet.
Så gynnar exempelvis ett högt valdeltagande i EU-valet, absolut inte arbetarklassens och socialismens sak!
Inget forum som Sverige är indraget i, är så uppenbart styrt av kapitalister och arbetar för kapitalisters intressen som EU. Lobbyism och kapitalism är de ismer som totalt dominerar hela EU apparaten och har format deras lagar och förordningar.
En lagstadgad Moderatpolitik so1:a-majtal av Stig Berlin Röd Front 2013 i Lysekil 1:a-majtal av Stig Berlin Röd Front 2013 i Lysekil m man inte kan rösta bort utan bara vända den ryggen och revoltera mot.
Media och EU-kandiderande partier hänger i som illrar för att få folk till valurnorna och lägga en valsedel.
Om det är svårt att skilja vissa partier från varandra i den svenska valrörelsen, så är det hart när omöjligt i EU valet.
Och partierna själva gör en grej av det. Det spelar ingen roll VEM du röstar på, bara du går och röstar, är det gemensamma budskapet. Det säger väl det mesta.
Snacka om att devalvera rösträttens betydelse.
Det kommer att bli ett riktigt lågt valdeltagande, det är jag övertygad om, och lika övertygad är jag att de som vurmar för EU kommer att ondgöra sig över svenska folkets bristande ansvar för rösträtt och demokrati, när valet är över.
Men det är EU som är problemet inte folkets inställning till överstatlig Moderatpolitik.
Olle Schmitt, Isabella Lövin, Gunnar Hökmark, Jens Nilsson, Alf Svennson har tydligen varit i Bryssel några år, vem visste det?
Och Margot Vallström kom hem från EU för en tid sedan och blev Projektdirektör på Svenska Postkodlotteriet på TV 4. Hon hade tydligen vad som krävs för att bli miljonär.
Men det har de andra EU parlamentarikerna också, det är väl att bli miljonär som är det samlande kittet.  Jag säger bara Marit Paulsson.
Det handlar inte om demokrati och inflytande för folket.
Kamrater, Rösträtten är viktigare än att användas för att legitimera ett kapitalistiskt militärprojekt som EU.
Den enda formen av EU val som är värt att delta i och som skulle gynna socialism humanism och fred vore ett val där frågan om fortsatt medlemskap ställdes mot att lämna eländet.
Snacket om att delta i valet för att stoppa de fascistiska krafterna i Europa är lite långsökt när EU odelat och aktivt stödjer öppet nazistiska partier i Ukraina för att det gynnar unionens imperialistiska strävanden.

Man bör i demokratins namn ställa sig frågan, Hur gick det till när vi blev medlemmar i EU. Och om vi haft ett val idag om EU medlemskap hade det förmodligen gått som det gjorde i EMU-valet 2003.
Det hade blivit ett rungande NEJ.
Men den chansen erbjuds inte.  
Men var så säkra, hade det blivit nej valet -95 så hade det arrangerats minst ett val till för att få in oss i EU.
Men som sagt, hur gick det till när vi blev medlemmar. Det är väl en intressant demokratisk reflektion.
EU medlemskapet är grundat på ett politiskt bedrägeri mot svenska folket och framförallt arbetarklassen.
Jag snackade med Lillemor Arvidsson för exakt 10 år sedan vid en stor sjukhusdemonstration i Uddevalla och påminde henne om vilken avgörande roll hon hade som Kommunals förbundsordförande när opinionen inför EU valet stod och vägde 1995.
Gemene man och kvinna, inte minst de som bar upp den offentliga sektorn då som nu hade all anledning att ställa frågan hur ett EU-medlemskap skulle påverka deras liv och vardag. Nu vet man.
Lillemor Arvidsson, Kommunalarbetarnas förbundsordförande, gick i elfte timmen tillsammans med Ingvar Carlsson ut och uppmanade kommunals medlemmar att rösta JA.
Eftersom hon inte kan sägas ha varit någon Thomas Östros eller Anders Sundströms typ, utan en folklig politiker och kvinna med stort förtroendekapital hade hon säkert stor betydelse för att det blev som det blev, ETT JA till svenskt medlemskap.
Jag frågade henne. Hur hon såg på det så här i efterhand och vad det kom sig att hon ändrade sig från Nej till JA i en så viktig fråga.  Och på så kort tid.
Du skall veta, sa hon. Det var inte lätt att vara kvinna i den Socialdemokratiska partistyrelsen och det var jag i början av 90-talet. Det var en fruktansvärd press och Ingvar Karlsson var inte lätt att ha att göra med. Kjell Olof Feldt var ingen trevlig prick det heller. 
Hon verkade inte speciellt stolt över sin roll i EU kampanjen. Hon kunde haft ett betydligt hedersammare eftermäle men hon berättade att hon var uppriktigt glad att svenska folket just sagt NEJ till EMU.
Det är det bedrägeriet kandidaterna till köttgrytorna i Bryssel vill att vi skall legitimera.

Som sagt det återstår ytterligare tre val när EU den 25 maj än en gång fått underkänt av svenska folket genom en minimal uppslutning kring spektaklet.

Naturligtvis måste vi använda valsedeln i de tre återstående valen, Riksdag, region och kommunalval, till skillnad från EU valet gynnar lågt valdeltagande högerkrafterna i dessa val.
Man skulle önskat att samma krafter som på olika håll och på olika sätt idag på 1:a Maj visar att de inte accepterar den kapitalistiska Oordningen, också var ett regeringsalternativ i riksdag regioner och kommuner vid kommande val.
Men så är det inte, det är bara att konstatera: Fienden är än så länge betydligt bättre organiserade än de progressiva krafterna.
Supervalår eller ej: Vad som krävs är ett organiserat motstånd mot den allt girigare kapitalismen som tar för sig så till och med vissa nationalekonomer varnar för följderna. Men att tro att det räcker med en papperslapp i en valurna eller att de giriga kan talas till rätta, är att blunda för verkligheten.

Kommunistiska Partiet är ju ett optimistiskt och livsbejakande Parti så vi ser ljust på framtiden trots allt.
För det kan inte vara möjligt att arbetarklassens flertal hur länge som helst låter sig mästras av den politiska och ekonomiska överklassen. Det vägrar vi att tro!
Det kan inte vara möjligt att i längden inbilla folk att det saknas pengar och resurser i samhället och att det därför är nödvändigt att rusta ned offentlig sektor. Att folk skall fördra och tycka det är Okey att miljarder av skattepengar avsedda för vård, skola och omsorg levereras till skatteparadis.
Det kan heller inte vara möjligt att ungdomen finner sig i tillfällighets anställningar med usla villkor och hög arbetslöshet hur länge som helst.
Det kan inte vara möjligt att arbetslösa längre skall finna sig i att jagas som om de vore arbetsskygga och lata, hamna i fas tre och blir realisationsvaror på arbetsmarknaden och i värsta fall bli hänvisade till socialkontoret för att överleva.
Det skall heller inte vara möjligt att alla de fattigpensionärer, inte minst kvinnor som drabbats av årtionden av högerpolitik tyst skall finna sig i att ett långt arbetsliv slutar med fattigdom och knapphet. Jag tror inte man nöjer sig med den 50-lapp i månaden som sossarna lovat om dom får regeringsmakten.
Det är bara brist på organiserat motstånd som gör att en minoritet kan fortsätta härja och förse sig.
Ja det kanske inte är så ”bara” föresten. Men vi vet i alla fall var början till lösningen finns. Eller hur?

Politik är stort och smått, och allt stort är byggt av smulor som han sjunger i visan Allan Evald.
Likaväl som EU kastar sin skugga över varje litet lokalsamhälle i Europa inte minst i Sydeuropa, med sina politiska/ekonomiska direktiv så har i direkt nedstigande led Sveriges riksdags beslut avgörande betydelse för hur det ser ut på lokalnivå här i landet.
Det är inte för att befria kommunpolitiker i allmänhet från ansvar för hur det ser ut och vart vi är på väg som vi i fullmäktige ständigt pekar på statens ansvar för de nedskärningar som sker i Lysekil.
Kommunala politiker blir frivilligt eller mot sin vilja verkställare av en social nedskärning, ett systemskifte dirigerad från EU och regeringen för att avreglera och marknadsanpassa hela samhället, och gör business av de som tidigare var sociala rättigheter och skyldigheter.
Det är skrämmande med kommunpolitiker som ser som sin huvuduppgift att sopa igen det svarta hål i ekonomin som kommunerna drabbas av när Reinfeldt och Borg skattebefriar de redan rika.
Det är beklämmande att höra politiker som hävdar att kommunpolitik inte har något med ideologi att göra, det handlar bara om att vara goda ansvarfull förvaltare.
AV vad då? Är det de inihelvete ideologiska systemskiftet vi skall förvalta.

Men den politiska cirkusen i Lysekil då?
Den som det påstås talas om i vida kretsar över hela landet, ja hur det är med den spridningen av det dåliga ryktet vet jag inte men visst förtjänar det att nämnas i ett 1:a majtal. Speciellt ett ”supervalår”.
Det senaste fullmäktigemötet resulterade väl inte i den pressbevakning vårt Parti förtjänade men vi är luttrade.
I Lysekilsposten, Under rubriken En grundläggande snedfördelning, kunde man läsa.
Yngve Berlin (M) menar att det är en grundläggande snedfördelning av resurserna i samhället
Vi klarar inte av att ge grundskolan de pengar som behövs. Vår kommun har först bolagiserats och sedan organiserats sönder. Det är en fjärrstyrd nyliberalism. Etc . etc.
Att tidningen lyckades få in ett (M) som partibeteckning på undertecknad var väl inte någon större fara, med tanke på rubrik och undertext, men det gav väl upphov till viss munterhet på en Face book sida där någon tycket att det kunde faktiskt vara poäng om jag nästlade mig in och lärde Moderaterna ett och annat i politiken.
Då slog det mig att, själva detta face books flyktiga tankefostret är lite av en karikatyr i miniatyr av det stundande EU valet.
Att gå in och påverka råmoderater till att bli något annat än råmoderater, det är som att rösta på EU för att EU skall bli något annat än EU.
Men M-stämpeln får mig också osökt att tänka på den politiska cirkusen med alla allianser i Lysekils fullmäktige den senaste mandatperioden.
 
Grejen är att vi, det vill säga Kommunistiska partiet är de enda parti som INTE kamperat ihop med Moderaterna.
Efter som det är supervalår skall jag göra en kort resumé.
Först i raden att ingå i en cirkusallians för att senare lämna den var Lysekilspartiet som var aktiv i den första alliansen. Där stod Moderaterna visserligen i skuggan av folkpartiet men man var överens i det mesta.  LPs partiledare Rombrant hann, innan han drog sig ur i alla fall med att lägga ett förslag om att sälja gamla idrottshallen. Han och hans partikamrat på den tiden, Bengt Andreasson (numer fri och flitig debattör), var också med om att rösta igenom delningen av socialnämnden så man skapade den köp och säljorganisation som idag ställer till det för seriösa tjänstemän och politiker. Och inte minst drabbar verksamhetens kvalitet och möjligheter. Det var något av Lysekilspartiets och den alliansens bidrag.
Resten av borgaralliansen höll sedan ihop två år innan det var dags för öppen strid.
Folkpartiet och centerns skilsmässa från Moderaterna, eller tvärtom är ganska ny och skilsmässan var stormigare än äktenskapet kan man säga. Vad dessa hann med att ställa till innan det sprack tillåter inte väderläget att gå igenom.
När folkpartisten Roland Karlsson till slut ”tog sin Mats ur skolan”, Fick vi den näst sista, eller näst senaste den mellan Socialdemokratin, Vänsterpartiet, Skaftöpartiet, miljöpartiet under ledning av moderaten Mats med stort M som nu fick ordförande posten. Den så kallade Fem-gruppen eller regnbågs alliansen.
Denna redan spruckna allians går väl till historien som ansvariga för att Lysekil utöver annat elände fick ytterligare ett kommunalråd.
”Se det som en investering”, sa Skaftöpartiets Thomas Falk ”tre tänker bättre än två” och lämnade kort därefter för en ny allians med LysekilsPartiet.
5-gruppen lyckades också rigga ett nyval för nämnder och styrelser och få bort två kommunister ur vård och omsorgsnämnden, därtill två kvinnor..  Med en kryptisk hänvisning till en ny majoritet som inte ens höll 3 månader
Det är väl Vänsterpartiets bidrag till den kvinnliga representationen i politiken i Lysekil så här långt, inte speciellt hedrande, kan man tycka. Att dagmammorna blivit färre hänger också ihop med Vänsterpartiets korta tid i femaliansen. Ja det var väl vad Vänsterpartiet fick uträttat innan man också lämnade in.
Nu är det S och Miljöpartiet som kamperar ihop med Moderaterna fram till valet, vad det verkar, och deras gemensamma plattform, budgetbalansen till varje pris skall betalas med färre elevassistenter, färre dagmammor, mindre resurser till skola och omsorg. Eftersom det är valår har man valt att stympa verksamheten bit för bit och genomföra den fullt ut under en treårsperiod istället för på stört som förslaget först låg.
Men dessa beslutet stod alla partier i fullmäktige bakom utom Kommunistiska Partiet och Vänsterpartiet.
Orsaken till att majoriteten drog tillbaks halvbackarna var inte bara att det var valår, det fanns en massiv och positiv opinion som vägrade acceptera nedskärningarna. Precis som Kommunistiska Partiet konsekvent hela tiden gjort.
Runt 300 personer demonstrerade utan för kommunhuset och bildade opinion på olika sätt. Positivt, men inte en dag för tidigt tycker vi.
Svaret från den politiska majoriteten blev. OK vi tar inte allt på en gång, vi delar upp det på tre år! Ett valår och två vanliga år då vi inte behöver värva röster.
Vi utfärdade en Klass 3 varning på gamla och nya alliansens politiska dribbel för att uppmärksamma opinionen på vad som var på gång. 
”Vi vill inte landa så hårt” sade kommunalrådet Johansson (s) och Moderaternas kommunalråd Mats Karlsson bedyrade att det inte hade något med valår att göra.
Idag ställer i alla fall jag mig frågan var tog opinionen vägen? Den var ett positiv och ett allt för sällsynt inslag i politiken. Men så lätt får man inte ge upp, eller har de ansvariga partierna fått tag på demonstranterna och tagit dem i sina armar för att krama ihjäl dem. Vi får väl se
Grunden för missnöjet finns i alla fall kvar och vi har inte uppfattat att det finns några övriga partier i kommunfullmäktige som är beredda att sätta stopp för försämringarna i skola vård och omsorg.
Domedags predikanten Inge Löfgren Miljöpartiet sa på förra veckan fullmäktigermöte att det är utopier att kommunerna skall få bättre ekonomi.   Kommunalrådet Johansson (s) hävdar ständigt att det kommer att bli ännu sämre ekonomi för kommunen i framtiden.
Det är väl ett märkligt budskap från ett parti som aspirerar på regeringsmakten nationellt! Men det är kanske ärligt och säkert initierat.
Men samtidigt går sossarna ut med centrala vallöften och lova mindre klasser i skolorna.
Skall man ta ett sådant löfte på allvar skall man ju inte sitta på lokal nivå och besluta om fortsatta neddragningar i skolan kommande år, som majoriteten inklusive (s) gjorde på bildningsnämndens möte i förrgår.
Sedan tillträdet 2006 har regeringen Reinfeldt sänkt skatterna med i runda tal 140 miljarder kronor. Det är klart att med en sådan skattesänkning uppstår kris i den skattefinansierade välfärden
Det är klart att dessa pengar hade gjort en avgörande skillnad om den tillförts offentlig sektor som behöver resurserna istället för skattesänkning för mindre behövande grupper. 
Men det berör inte vissa partier och gnällspikar i kommunpolitiken och andra grupperingar, man ser en heder i att ställa olika kommunala verksamheter mot varandra och politikerna finner sig i att bara vara förvaltare av en nationell omfördelningspolitik som ökar klassklyftorna.
Vi är naturligtvis inte några försvarare av att det skall vara som det alltid varit. Det är väl det minsta vi är kända för.
Vi vill att det skall bli som det aldrig varit.
Vi kan visst tänka oss att ställa verksamhet mot verksamhet eller rättare sagt vi kan tänka oss att prioritera och ändra inriktning. Ja det är helt nödvändigt att förändra inriktning.
Vi har konkreta förslag!
Arbetsro för kommunens personal och respekt för de kommunanställda ställer vi mot den omorganisations-hysteri som råder i kommunen.
Vi hävdar förvaltningsdrift med samordningsvinster och flexibilitet som ett positivt alternativ mot bolagiseringen och skattedribbel.
Vi måste ha stadsplanering för bostäder till åretruntboende ungdomar och icke-miljonärer. Och det ställer vi mer än gärna mot röda mattan för oseriösa fastighets magnater och svindyr planering för rika delårsboende som dominerar idag.
Kulturarrangemang för åretruntboende och en bred turism kan med fördel ställas mot fantasiplaner på äventyrscentra och sjöröveriprojekt i 300 miljonklassen.
Optimalt användande av egna fastigheter och lokaler måste ställas mot det vansinniga att riva de egna och hyra in sig i privata lokaler.

Det finns mycket att ta tag i och det finns frågor som vi skall vara speciellt uppmärksamma på.
Det finns en opinion för att förhindra att Gamla idrottshallen rivs eller säljs, det vill säga försvinner från kommunens positiva tillgångar. Den måste vi fortsätta att understödja.
Hoten mot innehållet i kommunens skolor hotas även om fasaden på byggnaderna är nya.
Hemtjänsten ligger illa till om inte hela Sverige skall ha rätt att leva. Då blir nästa steg att de ungdomar som önskar eller tvingas flytta för att få jobb, får haka på en husvagn så dom kan släpa med farmor och farfar och kanske nån gammal morbror dit det kommunala skatteunderlaget är fördelaktigare.
Men alvarligt talat. Med dagens ekonomiska politik gentemot kommunerna riskerar vi att göra det omöjligt för äldre att bo kvar i sina bostäder, samtidigt som bostadsbristen breder ut sig storstäderna dit unga förväntas flytta.
Så snackas det om ordning och reda! Man tar inte hänsyn till vare sig demokratiska rättigheter eller demografiska verkligheten.
I Bostadsfrågan i övrigt är det saker på gång.
Det finns politiker och privata intressen i att Lysekils bostäder börjar sälja ut delar av sitt fastighetsbestånd.
Rombrant och några andra blåkopior har redan agerat i frågan, men hade naturligtvis fel i sakfrågan- Men det tycks inte göra något när ändamålet helgar medlen.
Lysekils kommunfullmäktige har tagit ägardirektiv för bostadsbolaget som bäddar för att man skall tvinga en utförsäljning. Det är det den senaste affären i grunden handlar om.
Om ni det minsta noterat utspelen i fråga om Lysekils bostäder senaste veckan.  Så framstår det som om skattebetalarna förlorat en halv miljon på taskig upplåning. Men det är inte sant, själva illern i fråga Ronald Rombrandt har gått i spetsen för att den kommunala låneskulden inte skall öka hos Kommuninvest, en gemensamägd finansförvaltning med lägre ränta. Därför tvingades bostadsbolaget låna externt.  Men vad saken gällde var att man ville tvinga bolaget att sälja ut bostäder. Men styrelsen var inte överens med fullmäktigemajoritetet, Kommunistsiska Partiet var däremot överens med bolaget och vi har i fullmäktige gått emot ägardirektivet skrivning om utförsäljning.
Det skulle drabba hyresgäster i attraktiva lägenheter som inte har råd att köpa den lägenhet man redan bor i. Ökad segregation är vi bestämt emot.
Det är på sätt och vis förbjudet att bedriva en social bostadspolitik, det hämmar den fria konkurrensen, och än en gång det är det förbannade EU som styr.
Den lagstadgade moderatpolitiken.


Ja kamrater.
Det finns frågor att ta tag i. eller rättare sagt frågor som vi inte kommer att släppa.
Men eftersom det är supervalår, tänkte jag påminna om det kommunala valet här i Lysekil. Vi ställer naturligtvis upp och har ambitionen att behålla våra tre mandat.
MEN Fullmäktige har redan beslutat att antalet ledamöten skall minskas från 41 till 31, en 25 % minskning, vilket i sin tur betyder att varje mandat fordrar fler röster.
Vad som står på spel är naturligtvis vår möjlighet att få tillräckligt med mandat för att komma in i nämnder och styrelser.
Vi tror det skulle vara rätt negativt om vi inte kom in i nämnderna, så det är väl en utmaning att få så många röster så att vi kan fortsätta var en positiv motkraft även i de inre delarna av de politiska församlingarna.
Nu vill jag lämna över ordet till vårt ungdomsförbund och Ivo Thomasson.
Tack


Tillbaka till startsidan