Detta  debattinlägg av Yngve Berlin  är baserat på en ganska livlig debatt i Lysekil kommunfullmäktige torsdag den 19/4-01  i frågan om kommunal budget och begreppet budgetdisciplin. Tyvärr gick detta helt förbi pressen i Lysekil.
 

Moderaterna är nyliberalismens korsriddare!

Det är lite av ödets ironi att de öppna borgarpartierna angriper den socialdemokratiska regeringen från "vänster".

Lundgren, Svensson, Olofsson och Leijonborg skriver en gemensam artikel på DN:s debattsida appropå regeringens budgetförslag och rubriken lyder! "Landet klyvs - de svagaste drabbas".

Detta är naturligtvis hyckleri men så långt har det gått i högervridningen att dimman lägrar sig och skillnaden mellan sk vänster och höger i riksdagen försvinner i ett töcken.

När Lysekils kommunfullmäktige i torsdags behandlade kommunens årsredovisning agerade dock Moderaterna utan de påklistrade humanistfraserna.

I både inlägg och protokollsanteckning hårddriver man frågan om "budgetdisciplin".

Man tar alla chanser att profilera sig och den nyliberala ekonomiska politiken.

Bokslut/årsredovisning och kompletteringsbudget hör ihop och som ett brev på posten kommer efter beslutad kommunal budget krav från de olika nämnderna att man måste få mer resurser för att klara sin verksamhet.

Medan KPMLr ser detta som en bekräftelse på att vi hade rätt i vad vi hävdade i budgetdebatten. Det vill säga att beslutade budgetramar på långt när kommer att kunna täcka behoven av samhälleliga insatser i vård, skola och omsorg, så tar Moderaterna chansen att läxa upp nämnderna och kräva bättre budgetdisciplin.

Vi i KPMLr tycker naturligtvis att det är alvarligt att kommunens skuldbörda ökar men anser inte att det beror på slarv och ekonomiskt lättsinne.

Vill man ärligt få svar på varför kommunens ekonomi är i obalans måste man dels analysera kostnaderna för statens och region/landstings övervältring av verksamhet på kommunerna kontra de ekonomiska tillskotten (skatteväxling). Dels måste man analysera den statistik som visar att klassklyftorna i alla bemärkelser ökar dramatiskt i Sverige.

Utvecklingen med anhopning av gigantiska rikedomar hos ett fåtal och en bister knapphet hos stora befolkningsgruppen är den politiska trenden idag.

Att i ett sådant läge hävda att kravet på budgetbalans i kommunen är den högsta politiska moralen kan bara fundamentalistiska nyliberaler ägna sig åt.

Det faktum att viktiga samhälleliga behov inte kan tillgodoses trots att det bevisligen finns pengar i överflöd i landet är oacceptabelt för de flesta, men tydligen inte för Moderaterna.

Högern anklagar oss kommunister för att inte ta ekonomin på allvar bara för att vi inte fogar oss i vad dessa herrar och damer kallar för realiteter.

Men hur är det egentligen?

Vi anser att det finns två alternativ vad gäller kommunal budget.

Antingen ser vi nämndernas (ofta hårdprutade) krav som ett uttryck för verkliga behov som måste föras upp till ytan i den offentliga debatten.

Där vi måste slåss för att de mänskliga behoven hos de många måste prioriteras före de giriga behoven hos några!

Eller också låtsas vi att vi fixar balanskravet i budgeten, vi avvisar alla krav från nämnderna på ökade resurser och kräver att man skär i verksamheten oberoende av hur behoven ser ut.

Vi låter de ekonomiskt svaga grupperna bära av den dåliga ekonomin och får en klapp på axeln och beröm av regeringen och EU:s ekonomiska domare.

Accepterar man en sådan tingens ordning räcker naturligtvis ett upprepande av formeln "budgetdisciplin" som politiskt argument.

KPMLr tycker det senare är ekonomiskt lättsinne. Vi är emot att man vidarebefordrar effekterna av den nyliberala girigheten till "tredje man".

Vi kommer att fortsätta att vara orealistiska i Moderaternas ögon, vi kommer att fortsätta att hävda att ett humant samhäller ställer de mångas behov före de fås privilegium.

                               Yngve Berlin ledamot av Lysekils kommunfullmäktige.
 

Tillbaka till KPML(r)