Krönika i Proletären nr 33/-02 under rubriken "Från oss som bygger landet" av Stig Berlin.

Vi står inför ett val!  Använd din röst!

Ett av de största problemen idag är att det är alldeles för tyst ute på våra arbetsplatser. Alltför få säger vad dom tycker och alltför få protesterar mot alla oförätter.
Inte vid fikaborden, där klagas det som vanligt på allt mellan himmel och jord.  Men när det kommer till att vi skall göra något åt problemen. Det är då tystnaden lägger sig.

Tänk om alla som skäller på rasterna och vid köksbordet gjorde slag i saken och agerade mot det man tycker är fel.
Tänk om vi kunde få folk att våga mer.

- Det hjälper ju inte vad vi säger.
Är väl det vanligaste argumentet för att inte irritera chefen, facket eller regeringen.
Och visst är det så. Dom skiter fullständigt i vad vi säger om vi inte blir fler som agerar. Gör vi inte det så tror ju makthavarna att det är fritt fram.
Fritt fram att förskingra våra pensioner. Fritt fram att ödelägga industrin. Fritt fram att privatisera våra gemensamma tillgångar.   osv.
Därför är det viktigt att fler gör sin röst hörd i fler sammanhang.

Vi står inför ett val.
Vi har att välja på att acceptera en fortsatt högerpolitik med ökade klassklyftor, ökad arbetslöshet och ökad segregation.
En politik som låter stöd till förtryck, ockupation och krigspolitik vara det som råder i utrikespolitiken.

Eller vi kan välja att göra motstånd mot denna destruktiva politik.
Vi kan välja att kämpa för ett rättvist och solidariskt samhälle fritt från kapitalistisk utsugning.
För mig är valet enkelt.
Vi måste fortsätta att slåss för ett socialistiskt samhälle.
Ovanstående kan låta lite högtidligt men det är väl just vad det är.
Hög tid att resa upprorsfanan.

Då kan man kanske tycka att det är småaktigt att i valet arbeta för fler kommunister till kommunala och regionala församlingar.

Men även där behövs det någon som ger arbetarfrågorna en röst.

Utan KPML(r) i Lysekils fullmäktige skulle aningslösa politiker kunna ursäkta sina beslut med att de inget visste eftersom det aldrig förts fram några kritiska röster.
Det kan man inte skylla på nu.
Det finns många exempel på hur vi under 23 år i fullmäktige varit ensamma om att ta strid för en rättvis fördelningspolitik och där vi avslöjat sossarnas och (v):s dubbelspel. Att prata om rättvisa men besluta däremot.

Ett av de senaste exemplen är maxtaxan inom barnomsorgen och åldringsvården som båda främst gynnar de välbärgade.
För att kunna sänka avgiften för de äldre som har god ekonomi godkände fullmäktige med siffrorna 40-2  höjda avgifter för omvårdnad där detta inte hindras av socialtjänstlagen.
Underskottet skall alltså betalas av dem som har sämst ställt.
Detta framställs sedan som en rättvisereform.

Ett exempel av många där KPML(r) ger röst åt dem som aldrig annars har någon röst i beslutsfattande församlingar.

I Fullmäktiges budgetdebatter har vi alltid hävdat att behoven av social omsorg, vård och annan samhällsnytta måste gå före de så kallade ekonomiska ramarna. Vi vet ju att pengarna finns, fast på fel ställe.

Överallt där vi finns representerade driver vi kravet på en total bojkott av Israel.

Så visst gör det skillnad om vi finns där eller inte.

Så hjälp till att få fler röster i fullmäktige och regionsvalen där KPML(r) ställer upp.

Men viktigast är ändå att vi alla andra dagar blir fler som agerar för rättvisa och solidaritet.
Så håll inte tyst om orättvisorna du heller.
Använd din röst.

Argument och fakta får vi ju i Proletären varje vecka.

Fler krönikor

Tillbaka till KPML(r)