Krönika i Proletären nr 49/-03 under rubriken "Från oss som bygger landet" av Stig Berlin.

ROLLSPEL eller "Visst spelar det roll."

För några år sedan kom det larmrapporter om att rollspel och dataspel var farliga. Enligt vissa experter kunde barnen inte skilja på verkligheten och rollfiguren. Enligt andra var spelen bra för barnens fantasi. Själv tror jag att det är ganska normalt att barn leker och ikläder sig olika roller. När jag var liten var det cowboy och indianer, senare blev det andra figurer.
För friska människor med fötterna på jorden tror jag inte vi behöver vara oroliga för dessa lekar. Men visst kan bristande verklighetsförankring vara farligt. Men dataspelen är rena barnleken om man jämför med de moderna rollspelen.
Jag tänker på alla välbetalda män och kvinnor som tar på sig rollen som ansvarstagande nedläggningspolitiker. Landstingssystemet t.ex. är ett ganska raffinerat spel där regionspolitikerna delar upp sig i två lag. I det ena laget köper man och dessa kallas beställarstyrelse. Det andra laget är de som det första laget köper ifrån. De kallas då för utförarstyrelse. Sedan finns det en tredje spelare som agerar ägare. Kan väl jämföras med banken i Monopol.

Nu tycker kanske någon att jag är orättvis mot dessa i sitt eget tycke seriösa politiker.
Därför gick jag in på internet, för att kolla vad spelet egentligen gick ut på.
Enligt Västra Götalandsregionens regelbok och dess revisors utvärdering fick jag fram följande. (observera att det är ordagrant citerat).
"Hälso- och Sjukvårdsstyrelsen har tre roller samtidigt. I den ena rollen är styrelsen överordnad styrelse för regionens hälso- och sjukvårdsfrågor och i den andra rollen är styrelsen beställare av sjukvård från utförarstyrelserna. Eftersom den första rollen är överordnad den andra rollen och överordnad utförarna, men den "rena" modellen förutsätter en jämbördig relation till utföraren."
Reglerna är alltså glasklara. Ändå är revisorn (domaren) i spelet inte riktigt nöjd med spelarna, han anser t.ex. "Många av politikerna var inte förberedda och tränade i sina nya roller."
Ambitionen var ju att:  "Modellen skall skapa en situation där aktörerna får tydliga roller. När kunniga och engagerade beställare och utförare möts i avtalsprocessen blir båda perspektiven bättre representerade i dialogen. Dialogen fokuserar på vad som ska göras. Modellen var alltså fortfarande otydlig för sina aktörer och styrelser och nämnder hade inte förmått tydliggöra och utveckla sina roller."
Så långt revisorn L Anjou.

Men nu är ju inte spelet så enkelt som jag skisserat här. Nej alla inblandade har flera roller med skiftande karaktärer. En del skall nästa dag spela ägare, andra skall ikläda sig rollen som facklig representant och den tredje blir kommunpolitiker. För att nästa dag sätta sig i någon bolagsstyrelse eller i någon annan institution som kräver svåra beslut. (många har 10-15 roller, det finns ett stort mörkertal här). Då kan det naturligtvis vara svårt att hålla isär alla roller. Många fullmäktigeledamöter blir förvånade när de ser att beslut de fattade i regionen motverkar besluten i kommunen. Då är det naturligtvis tryggt att ha tydliga roller.

På en presskonferens häromveckan då nedskärningar på Dalslands Sjukhus kom på tal, frågade någon hur många anställda som skulle sparkas. Varvid den berörde politikern gör klart att de minsann inte sparkar folk. De låter bara bli att beställa vård från det sjukhuset. Att sparka folk får den andra nämnden göra. För dessa är det lika självklart, vi har ju ingen som köper vård alltså måste vi minska personalen. Visst är det ett raffinerat spel, där vi är brickorna som kan flyttas hur som helst.

Men det är inte alltid så lätt när spelarna måste konfronteras med verkligheten. Folkpartisten Sewon Ekberg. Ordf i utförarstyrelsen för Skaraborgs Sjukhus, säger på sin hemsida: "Alla förslag till förändringar/indragningar framkallar dock regelmässigt geografiska motsättningar resulterande i protestmöten, demonstrationståg, mängder av aggressiva nyhetsartiklar, insändare, anonyma hot och mycket hat. Jag har personligen drabbats omilt, vilket medfört ett flertal polisanmälningar och vid enstaka tillfällen också polisövervakning vid offentliga framträdanden. I sjukhusstyrelsen agerar vi inte som befolkningsföreträdare vilket är nästintill omöjligt att förklara." Lägg märke till, att  förändringar alltid är lika med indragningar i detta spel.

Den som sig i leken ger, får leken tåla, är ett gammalt talesätt. Därför är det hög tid att fler ger sig in i leken på det sätt som Sewon Ekberg förfasar sig över och ger dessa falskspelare vad de tål. Naturligtvis inte handgripligt, utan i massiva folkliga protester.
Tillsammans måste vi bekämpa det marknadsliberala köp och sälj-spelet som ödelägger vården.
Just nu pågår en kampanj mot nedskärningar i sjukvården, där KPML(r) delar ut ett flygblad,som jag vill uppmana alla läsare att hjälpa till att sprida.
Då kan även du spela en roll i motståndet.

Fler krönikor

Tillbaka till KPML(r)