FACKLIG DEMOKRATI ELLER SOCIALDEMOKRATI ?
Varför vill inte de som sitter i fackföreningsledningen
ha en öppen debatt om fackets framtid ute bland medlemmarna?
När högern med SAF och Timbro
i spetsen mobiliserar och vill krossa allt som andas kollektivism
och gemenskap. Då borde väl LO gå till motoffensiv
och mobilisera till krafttag i kampen mot arbetslösheten och
högerpolitiken.
Men istället ser den "gamla" ledningen
till att pensionera sig sej själv i förtid med över
30 tusen i månadslön livet ut på våran bekostnad.
De godkänner försämrade
pensioner för oss som arbetar och höjer sin egen.
Det finns ett gammalt talesätt som
säger att det inte får svida i skinnet på den som piskar.
För då håller han igen på slagen.
Skulle vi tvingat beslutsfattarna att
leva på de dåliga löner och andra villkor som förhandlas
fram skulle det kanske se annorlunda ut.
Men bara kanske. För så enkelt
är det tyvärr inte.
Det är ju inte bara av ekonomiska
skäl som bland andra min fackordföranden Göran Johnsson
kommer med det ena högeruttalandet efter det andra.
Nej de stora problemen är det Socialdemokratiska
inflytandet och arbetarnas passivitet. Det är ju två sidor av
samma mynt.
Sossarna vill på inga villkor ha
någon rörelse bland oss arbetare ändå kallar man
sej själva för arbetarrörelse. Det är nog samma logik
bakom LO:s Demokratikongress .
Eftersom jag sitter med i ett stort repskap
i Metall hade vi tre delegater på LO kongressen men det fanns
inte "tid" att välja dessa utan det skötte styrelsen själv.
Ännu mindre tid fanns det att diskutera vad som skulle beslutas.
På mötet direkt efter kongressen
tog jag upp kritik på detta.
"Det är lite lustigt att LO
valt att kalla den senaste kongressen för Demokratikongressen.
I LO tidningen nr 25 är det ett helt uppslag från arbetsplatser
i Södertälje som jag tror är väldigt allmängiltig.
" Ingen av dem vi pratat med har deltagit
i några diskussioner om LO-kongressens innehåll. Ingen har
diskuterat eller varit med att utse ombud till kongressen. Ingen har pratat
med något ombud om kongressen. De flesta har vaga föreställningar
om vad kongressen kommer att ta upp. Ett fåtal kände till att
det är LO:s demokratikongress"
Samma gäller ju inom vår avdelning.
LO kongressen har aldrig diskuterats förutom några enstaka motioner
som väckts.
Men ingenting om att aktivt motionera
ute i klubbarna eller att ge synpunkter på de frågor som skall
beslutas på kongressen. Inte ens kongressombud har vi valt. Ännu
mindre vad dessa skall driva för linje i olika frågor.
Metall lade fram en motion om snar EMU anslutning, en fråga
som absolut inte diskuterats i förbundet. Alla opinionsundersökningar
visar att majoriteten av oss arbetare skulle röstat nej till EMU och
att majoriteten av oss sa nej till EU. Det enda fackförbund som frågat
sina medlemmar vad de tycker är Transport och där blev svaret
ett klart NEJ TILL EMU.
Vem representerar då LO-kongressen
när de viktiga frågorna om löner, arbetstid och EMU inte
är förankrade ute på arbetsplatserna.
Skall det vara någon idé
med en kongress måste den ju utgå ifrån medlemmarnas
åsikt och sedan mobilisera för att förverkliga dem
. Då skulle man kunna tala om Demokratikongress.
Nu växer ju gapet istället mellan
LO toppen och de vanliga medlemmarna när vi verkligen behöver
mobilisera för våra rättigheter."
Någon debatt blev det inte den här
gången heller, men det är viktigt att få upp frågorna
på dagordningen. I gruppdiskussionerna fanns det många friska
åsikter om viktiga frågor men som så ofta kommer den
socialdemokratiska fegheten och underkastelsen fram när det skall
till beslut.
I vår facktidning Dagens Arbete
var det i numret efter kongressen intervjuer med fyra metallombud med frågan:
Måste man vara socialdemokrat för att vara aktiv i facket?
Tre av dem ansåg det. En sa t.o.m. att i hans avdelning gav man instruktioner
till valberedningen att bara föreslå sossar till ledande poster.
Så demokratiska var de där. När Socialdemokratin är
hotad får medlemsdemokratin stryka på foten.
Förr hade sossarna greppet på
alla nivåer, men det har skett en markant förändring på
det lokala planet sedan 1972 då jag blev metallare. Detta syns
i uttalanden och inlägg från klubbar som varit omöjligt
att se innan. Så det kanske finns hopp om ett mer offensivt
fackligt agerande på våra arbetsplatser när sossarna tappar
i inflytande.
Det är viktigt att driva rättvisekraven
inom fackföreningarna, till och med upp till LO ledningen. Men vi
får inte förlamas av deras inskränkta fackliga lagar och
byråkrati.
Skall det hända något radikalt
så måste vi lyckas med att mobilisera oss från arbetsplatserna.
Jag har inga som helst illusioner om att
kunna få Göran Johnsson eller Lundby-Wedin över på
en kämpande arbetarlinje.
Men jag tror stenhårt på arbetarkollektivets
styrka för att skapa positiva förändringar. Jag tror på
demokratin men inte på socialdemokratin.