Frank Baudes tal i Röd Frontdemonstrationen i Lysekil 2003

Kamrater
Kriget i Irak är ett uppenbart brott mot folkrätten.
Det är den amerikanska imperialismen som med den starkes rätt att med en överlägsen militärmakt avsätta den för dom olämpliga regimer.
Den tidigare allierade Saddams korrupta regim störtade samman som ett korthus av USA:s bombmattor.
Innan kriget bröt ut påstod Bush och Blair i strid med FN:s inspektörer att Irak var nedlusat av massförstörelsevapen. Några sådana har inte hittats och inte heller använts för att hindra USA:s framfart.
Den med mygel tillsatte USA-presidenten Bush har mage att inför världsopinionen hävda att han är kallad att införa "demokrati" och "frihet" i Irak.
Vilken sorts demokrati ska de amerikanska bajonetterna stödja i Irak är den av samma slag som USA:s allierade i området, Saudiarabien, Kuwait, Bahrien,och andra sjekdömen visar upp.
Eller kanske demokrati av Israels slag, som under kriget i Irak trappat upp våldet mot palestinerna?
Nej, den av USA önskade demokratin kan skrivas i orden makt över Iraks oljetillgångar och en önskan att strategiskt bita sig fast i mellanöstern!
Av den anledningen ska den pensionerade generalen, Jay Garner, upprätta en irakisk regim av quislingar, lakejer av fogligt slag.
I GP den 4 april kunde vi läsa en artikel där det avslöjades att:
" En svensk medborgare sitter nu i Washington och filar på vad som kan komma att bli Iraks blivande författning."
Ja till och med lagarna för ouislingregimen skrivs av USA!
Vilket garanterar att mellanöstern kommer att bli en framtida krutdurk och krigsskådeplats.
Sociala, etniska och religiösa motsättningar borgar för att USA:s krig inte är över.
Brottet USA begått mot folkrätten i Irak. Hoten mot de länder som inte böjer sig för makten måste få sin fortsättning i den världsomfattande parollen: USA ut ur Irak!I Sverige har vi fått en filtrerad bild av kriget. Arabisk TV visar en annan. 4 april skriver  AB: " Blodiga barn med avslitna lemmar. Mödrar som högljutt skriker ut sin sorg medan de anhöriga försöker trösta. Krigets fasa helt ocensurerad. Dag efter dag. Timme efter timme." Till detta kommer avsaknad av rent vatten. Sjukhus som inte  fungerar. Utarmat uran i bomberna som kommer att skörda framtida offer. Nu som efter kriget -91.
Den svenska regeringen har uppträtt vacklande under kriget. Hade USA lyckats muta och köpa över FN:s säkerhetsråd som de försökte hade Göran Persson slutit upp i det koloniala krigandet.
När USA sedan inledde sitt krig i strid mot FN:s önskan restes kravet i Sverige långt inne i det Socialdemokratiska partiet om ett stopp på vapenexporten till de krigförande länderna.
Vapenexporten har tidigare framställts som en svensk princip men som Albert Engström en gång lät sin koling säga: "Det fordras karaktär för att sälja resårband i metervara." och karaktär nog att säga nej till vapenexporten hade inte regeringen.
Kanske inte heller förmågan. Den överväldigande delen av svenska folket blev säkerligen överraskade när det visar sig att svensk vapenindustri inte längre är i svensk ägo.
Hägglunds i Ö-vik ägs av engelskt kapital, Bofors av amerikanskt och Kockums i Malmö av tyskt med USA-banker bakom.
Handelsminister Pagrotsky kommenterade kravet på vapenexport med att vi i så fall kunde göra om det dyra JAS-planet till ett segelflygplan. Eftersom JAS komponenter är Amerikanska.
Svensk försvarsindustri ligger i utländska händer och är en del av den utförsäljning av landet som påskyndats av EU-anslutningen.
Men inte bara privatkapitalet har reats ut.
Den svenska modellen som alla sa sig vilja försvara utveckla och sprida ut över Europa i samband med EU-omröstningen, har skrotats.
Löftena från då var inget värda.
Se bara på den svenska infrastrukturen. SJ, folkets järnväg, har lösts upp i sina beståndsdelar, privatiserats och bolagiserats.
Slaktandet har letts av direktörer som hämtats från näringslivet och SJ står idag inför konkurs med över en miljard i förluster, vilka får täckas av staten.
Telia gick samma öde till mötes och efter det att den socialdemokratiska regeringen lurat på folket en kraftigt övervärderad aktie har det bara gått utför.
Elförsörjningen vilket tidigare var en fråga för folkförsörjningen har numer gjorts till en fråga för profiter åt de olika bolag som fått  tillträde till marknaden. I vinter har svenska folket dyrt fått betala denna politik.
Det äldsta svenska monopolet, Postverket har gått samma öde till mötes.
Endast rester återstår av en tidigare fungerande verksamhet.
Eländet av detta kan exemplifieras med tillståndet i Brastad.
Den pekuniära verksamheten kan skötas mellan klockan 1400-1700 hos Svensk kassakredit.
Dock inte köpet av frimärken vilka säljs av Konsum.
Paket kan hämtas hos ICA, förutsatt det inte gäller företagspaket, från t ex Ellos eller Claes Ohlsson, då hänvisas kunderna till korvkiosken!
Allt detta är ett resultat av EU-anslutningen och den sk liberaliseringen av ekonomin genom konkurrensutsatthet.
Mannen som ledde skrotningen av Posten avgick med 17,5 miljoner i avgångsvederlag. Ytterligare bonus diskuteras. Hans efterträdare har begåvats med 360.000 i månaden. Här finns tydligen pengar.
Pengarna rinner däremot bort i pensionsfonderna, som även de pytsats in i den kapitalistiska spekulationsekonomin.
Förra året försvann 167 Miljarder kronor, vilket betyder att den brytpunkt närmar sig då både dagens och morgondagens pensionärer kan räkna med sänkta pensioner
Den summan det här rör sig om utgör i sin tur bara 1/3 del av vad de rikaste människorna äger. Här går det att tala om klasskillnad.
Anhängarna av denna politik ser inga gränser för privatiseringen  och de ser socialism och kollektivism i varenda kommunal lyktstolpe som de önskar privatisera. Allt som kan tänkas berika den enskilde kapitalisten.
Vi vanliga människor ser ju eländet med en sådan politik.
Vi vill ha mer gemensamt ägande, vi vill ha ett  gemensamt ägande och styrande över sjukvård , skola, omsorg och allmän infrastruktur.
Tiden ropar idag på mer statligt och kommunala monopol!
Den ropar på solidaritet istället för privata vinster.
Tiden ropar på en i verklig mening social politik.
Tyvärr går regeringen och dess stödpartier mp och v motsatt väg.
Under yvigt tal om budgetdiciplin syr de tillsammans ihop en vårbudget som kommer att förstärka krisen för kommuner och landsting vilket går ut över det mantra de bredde ut sig i det senaste valet. Skolans, sjukvårdens och omsorgens kris kommer att förstärkas.
Speciellt beklämmande är det att stödpartierna vänstern och miljöpartiet ansluter sig till en budget som helt och hållet dikteras av EU:s krav på diciplin samtidigt som de säger sig vara motståndare till EU.
Tala om följsamhet. Att sitta med vid grytorna är tydligen viktigare än att  föra princippolitik.
En grupp i samhället som dyrt fått betala budgetdiciplinen är kommunalarbetarna.
Just nu befinner de sig i konflikt, en konflikt som pressats fram underifrån och som motvilligt har igångsatts av deras fack.
Klyftan mellan de kommunalanställda och industriarbetarna har ökat i en jämn takt under alla de år staten har "sparat".
Nu är måttet rågar och sympatin för deras måttliga ekonomiska krav är stor i landet.
Desto större blir motviljan mot Göran Persson som hävdar att det inte finns pengar till de strejkande därför att sjuktalen är så höga.
Detta är faktiskt två sidor av samma mynt vilket Persson borde begripa.
Kommunals medlemmar är till största delen kvinnor. Det är kvinnor som i vård och omsorg fått kännas vid 20 års ständiga osthyvlande i verksamheten.
De har i arbetslivet pressats till sin yttersta gräns, där de gått in i väggen och blivit långtidssjuka.
Hårt arbete och låga löner har blivit deras lott.
Långtidssjukskrivningen kan bara mötas med bättre arbetsförhållande och löner som har någon form av rättvisa över sig.
Allt stöd åt de strejkandes blygsamma krav!
Den ekonomiska politik som förs i dagens Sverige har inget  av folkhemspolitik över sig.
Det är den moderna liberalekonomin, dikterad av EU som styr. I den politiken finns det inga pengar för vanligt folk.
Däremot gödslas slaktarna i den statliga strukturen. Se bara på Posten,Telia och SJ
Vissa svenska kapitalister som ägaren till H&M utgör ett skattefrälse och slipper skatt!
Inom storindustrin är det mer regel än undantag med skyhöga löner , bonusar och avgångsvederlag så visst finns det pengar i landet.
I höst har vi en möjlighet att säga nej till en sådan ekonomisk politik i det förestående valet om krona versus euro.
I valet inför EU utlovades att folkhemmet skulle försvaras, vi skulle påverka och guld och gröna skogar förespeglades.
Av detta blev intet, endast grov kapitalistpolitik. Detta vet svenska folket nu och därav de höga opinionssiffrorna för ett nej till EMU.
Jasidans enda möjlighet till seger är att ett desillusionerat folk väljer att avstå att rösta.
Av den anledningen är det viktigt att vi, motståndare till EMU, gör allt för att nå seger i valet genom en kraftfull klassmässig mobilisering för ett: Sverige ut ur EU Nej till EMU!

Tillbaka till KPML(r)