Nedan följer en debattartikel som ger Kommunistiska Partiets syn på hur vårdbehovet skall tillgodoses. Det är inte resurser som saknas, det är den politiska viljan. Man måste motverka nyliberalismens orättfärdigheter, inte verkställa dem. Artikeln publicerad i Proletären nr 7/05 och Lysekilsposten 14/2-05

Mer vårdresurser, inte mindre.

Det pågår en tidvis hetsig debatt om vården i Lysekil.
Trots kö till vården har socialnämnden beslutat att stänga en vårdavdelning.
Men nämnden var inte enig, Kd och Folkpartiet gick emot beslutet och nu är den socialdemokratiska majoriteten upprörd.
På en punkt har (s) majoriteten rätt att vara upprörd.
Fp och Kd predikade ännu grövre nedskärningar när budgetramarna spikades i kommunfullmäktige i november.
Ett ryggradslöst dubbelspel således från fp och kd.
Men vi tycker det är lika illa med (s) och (m):s rakryggade nedskärningspolitik. Kommunistiska Partiets analys av läget är följande:

Det har gått knappt tre månader sedan Lysekil kommunfullmäktige klubbade 2005 års budgetram.
Socialnämnden dömdes där till att banta sin verksamhet med i runda tal 10 miljoner kr. Detta i en tid då vårdbehoven växer och den sociala oron och ohälsan kräver större insatser.
Ekonomiskt och politiskt lättsinne på gränsen till vansinne tyckte vi i Kommunistiska Partiet.
Men när detta beslut togs, förfasade sig Roland Karlsson fp över att inte kraftfullare åtgärder vidtagits för att sänka kommunens kostnader och kd:s Elisabeth Larsson betonade i sitt enda inlägg att man borde spara ännu mer.
Nu har budgetprocessen gått från yvigt tal om dålig budgetdisciplin, ”heliga stenar” och ”heliga kor” på kommunfullmäktiges budgetdebatt till att gälla konkret välfärdsslakt.
Hade vi i Kommunistiska Partiet varit representerade i Socialnämnden hade vi precis som fp och kd gått emot förslaget att stänga vårdavdelningen Ankaret på Skärgårdshemmet.
Men vi hade inte gjort det med rådet ”skär ned någon annan stans”.
I vår reservation till 2005 års kommunala budget skrev vi bl.a.

”Tvingande lagstiftning” och otillräcklig finansiering har präglat regeringens förhållande till kommunerna.
Sveriges kommuner har gått på knäna och trots bibehållen eller höjd kommunalskatt har man ”tvingats” sälja ut och/eller stympa verksamhet.
Lysekils kommun utgör inget undantag från denna terrorisering av offentliga sektorn.
Kommunstyrelsens ordförande tillstår att budgetens ramar är ”strama” men hyser förhoppningen att ramarna kommer att hållas.
Att den så kallade oppositionen pläderar för ytterligare 25 tals miljoner i besparingar, (utan att våga precisera dem) gör inte saken bättre”

Just så var det fp, m, kd och inte minst  Lysekilspartiet ville ha kraftfullare nedskärningar på ytterligare tiotals miljoner kronor, med allt vad det skulle innebära.
Med anledning av att fp trots detta gått emot nedläggningen av Ankaret ställer Anita Lannesjö  frågan, ”finns det två folkpartier i kommunen”.
Vi vill haka på funderingarna kring ”kluvna” politiska partier.
Lokala företrädare för regeringspartiet hävdar att det inte finns pengar till nödvändig kommunal verksamhet trots att alla ser att samhällets överklass förser sig som aldrig förr.
I kraft av att man är regeringsparti skulle man kunna stoppa utarmningen om man ville/vågade utmana den ekonomiska makten.
Som om man inte tillhörde samma parti agerar man lokal verkställare av en politik falskt baserad på att det skulle saknas resurser
Ekonomiska villkor man inte ”rår över”.
Och visst måste kommunpolitiker vara speciellt blinda när aktieutdelningen slår rekord med en utdelning på 135 miljarder, (ett hundratrettiofemtusen miljoner kronor!!) Och man ändå rapar samma fras. ”Det finns inga resurser”.

Även den senaste (tyvärr inte den sista) horribla fallskärmshistorien bekräftar vår syn.
När Vd:n för ”staten i staten” Svenskt Näringsliv (fd SAF) Ebba Linsö får sparken får hon behålla sin månadslön på 300.000 kronor, i 24 månader.
Det blir 7,2 miljoner kr, det är mer än halva Lysekils socialnämnds sparbeting.
Utöver detta får Ebba en premiebaserad pension på säkert lika mycket.
Det är tydligen skillnad på folk och folk.
Kom inte och säg att det saknas pengar/resurser så att de gamla inte kan få den vård man borde ha rätt till.
För femtielfte gången säger vi. Lyft blicken.
Skär inte ned ”någon annan stans” , driv istället en politik som tar pengarna där de finns och fördelar dem rättvist.
Lysekils kommun måste trotsa budgetbalanskravet vägra försämringar och den vägen tvinga fram erforderliga resurser.
Det är inte resurser som saknas det är den politiska viljan.
Man måste motverka nyliberalismens orättfärdigheter, inte verkställa dem.

Kommunistiska Partiet i Lysekil

Yngve Berlin Fullmäktigeledamot

Britt-Marie Kjellgren ersättare och fd socialnämndsledamot

Tillbaka till startsidan