Maria Ahlströms tal inför kvinnodagen i Lysekil 7 mars 2015 

Vi ser allt som oftast kvällstidningsrubriker med texter typ ”Kvinnorna som tjänar mest i din kommun.
Däremot ser vi aldrig några löpsedlar med: ”Kvinnorna som tjänar minst i din kommun”.
Det är dom kvinnorna vi i kommunistiska partiet vill tala om när vi uppmärksammar den internationella kvinnodagen.
Kvinnodagen firas över hela världen, men miljontals kvinnor har dessvärre inte så mycket att fira. Ekonomiskt, politiskt och sexistiskt våld hör till mångas vardag.

När Kommunistiska partiet i Lysekil agerar inför den 8 mars vill vi, som sagt, särskilt rikta ljuset mot de kvinnor som till stor del, och olyckligtvis utan skälig lön för mödan, bär upp vår gemensamma, allt mer hotade kommunala välfärd.  Vi tänker på alla vardagshjältar som arbetar i vård och omsorg.  
Vård och Omsorg, två honnörsord i valtider, men verksamheter i strykklass i levande livet.

 På det senaste Socialnämndsmötet sa Socialchefen till oss: -Den budget ni tagit är svag. Och det är verkligen bara förnamnet.
Socialnämndens budget är skrämmande underfinansierad och vi kommunister har naturligtvis inte godkänt den.
Krav på sparbeting och budgetdiciplin i den sociala sektorn slår hårt mot främst kvinnor, både som anhöriga och anställda.
De anställda har ett enormt stressigt och ansvarstyngt jobb och måste dessutom ständigt oroa sig för nya hotande besparingar och personalneddragningar.
Arbetsmiljön är ofta rent av farlig. Här är det verkligen tal om otrygga jobb.
Sjuktalen bland de anställda ökar och vikariekostnaderna skjuter i höjden.
Många kan inte försörja sig på sin deltids-, eller timanställning och får på toppen av sin utsatta arbetssituation problem med sin egen ekonomi.
De anhöriga känner samma oro för situationen, och många, framför allt kvinnor, måste ta allt större ansvar för vård av sina anhöriga.
En ond cirkel växer fram: Neddragningar i den kommunala omsorgen leder till att du som har vårdkrävande anhöriga, kanske inte själv kan eller orkar jobba heltid.
Du får svårt att klara din ekonomi och får dessutom i slutänden en usel pension.

Du som är anställd får inte heltid, eller kanske inte orkar jobba heltid, eller i värsta fall går i väggen, du får åxå svårt att klara din ekonomi och får dessutom i slutänden en usel pension.
I denna nedåtgående spiral befinner sig många kvinnor i dag och i centrum för detta vansinne sitter de mest utsatta i samhället, vårdtagarna.
Kvinnorna som tjänar mest i Din kommun, med eller utan tvåmillioners avgångsvederlag, lider inte av sådana här världsliga problem. De kan alltid ordna det för sig.
Men när det gäller vanligt folks självklara rätt till den välfärd vi betalat skatt för, skall det bannemej varken rotas eller rutas, här måste rustas!

Moderaten Mats Karlsson slår sig för bröstet för att vi betalat av över 40 miljoner av kommunens lån samtidigt som välfärden attackeras. Kommunistiska partiet anser att om det finns dom som kan låna ut 40 milj så lider de förmodligen inte nån direkt nöd och skulle nog klara sig hyggligt ekonomiskt utan våra pengar.
Vi håller med Dario Fo när han säger Vi Betalar Inte och det fick han Nobelpris för!
Kommunens överskott från förra året lär vara över 12 milj. Hur i herrans namn kan den politiska ledningen försvara ett överskott över huvud taget när det ovillkorligen måste sparas på ex nattpersonal på demensboenden, ungbo eller hemsjukvården?  Vi beslutade förra året om en skattehöjning för att täcka behoven i skolan och omsorgen, men politikerna skickade pengarna till dom som inte behöver dem.

Sammanlagt över 50 millioner gick de solidariska skattebetalarnas näsa förbi utan politisk diskussion i KF.
Kommunalråden passade i onsdags dessutom på att höja sina egna löner med 17 %.  7 350kr mer i månaden till sossen JOJ .
Motiveringen är att deras anställningar är citat: ”otrygga”.  Ett fruktansvärt hån mot omsorgens otrygga, underbetalda och timanställda kvinnor och män, men ett strålande exempel på vad Trygg Hemgång innebär för kommunalråd.
Trots alarmerande rapporter och konsekvensbeskrivningar från Lysekils ansvarskännande vårdanställda, enhetschefer, sjuksköterskor och förtvivlade anhöriga fortsätter den EU-dikterade nyliberala nermonteringen av den offentliga välfärden medan pamparna skor sej.

På 70-talet sjöng vi - Å å å tjejer, vi måste höja våra röster för att höras, I dag i Lysekil ställer KP kraven:
Högre löner i vården. 17 procent kanske är en bra början, eller?  
Fler fasta tjänster och heltider i vård och omsorg i vår kommun.
Förbjud vinster i välfärden!  
Och Låt alla dagar vara kvinnodagar!