Tal av Stig Berlin på solidaritetsmöte i Lysekil den 26/4-03

Lysekilsbor och fredsvänner.

För en månad sedan protesterade vi här på torget mot USA:s krigsanfall på Irak.

Enligt USA är kriget nu vunnit och regimen har fallit.
Men vad har egentligen hänt i Irak. Hur har det Irakiska folket drabbats.
Hur sanna är bilderna av jublande Irakier som vi fick se i media.

I sin jakt på den gamla regimen i Bagdad har USA delat ut en kortlek till soldaterna. Det är väl så dom ser på denna tragedi.
För USA är det bara ett politiskt spel.
Men om man synar USA:s egna kort så finner man att det är falskspel på hög nivå. Man mörkar så mycket det går.

Därför tänker man inte göra någon utredning av hur många civila irakier som dödas eller skadas i Irakkriget. USA anser att det blir för krångligt att avgöra hur många som dödas av amerikansk eld och hur många som dör på grund av irakisk beskjutning.

Därför vet vi idag inte hur många oskyldiga människor som dödats av den amerikanska krigsmaskinen.

Men vi vet att sjukhusen är överfulla med skadade civila och soldater.
Vi vet att hela stadsdelar har förvandlats till ruiner, massor av hem har förstörts och hela familjer har begravts levande. Sjukhus och marknader har bombats. Medvetet har man skapat kaos och en humanitär katastrof i landet.

Ockupationstrupperna gjorde ingenting för att förhindra plundringen av irakiska kulturskatter från de arkeologiska museerna i Bagdad och i Mosul. Inte heller brydde de sig om när sjukhusen i Bagdad plundrades.

Däremot har amerikanerna placerat hundratals man kring oljeministeriet. Där arkiven om världens näst största oljereserver finns.
Över två tusen soldater har satts att vakta ett av världens största oljefält utanför Kirkuk.
Men man kunde inte hindra plundringarna av sjukhus och museum.

Detta är naturligtvis inte frågan om en befrielse. Det är en ockupation. Bushadministration vill nu snabbt installera en amerikansk ockupationsregim i Irak. Kriget har aldrig handlat om Saddam Hussein och hans regim. Syftet är och har hela tiden varit att med hjälp av överlägsen militär styrka ta över Irak och landets oljeresurser.

Ett huvudskäl för kriget sades vara att avväpna Irak.
Men inga massförstörelsevapen har hittats. Den militärmakt som hotade supermakten USA:s säkerhet fanns inte. Nu vill man inte heller låta FN:s vapeninspektörer komma tillbaka. Ingen oberoende insyn tillåts.

Synar man korten så kommer ju bluffen att bli för tydlig.

När man nu inte hittar några vapen i Irak trots att man påstod sig ha bevis tillräckliga för ett krig. Då börjar man anklaga andra stater.
Nu är det Syrien som står på tur.

Sedan kommer man att trappa upp sina planer på kommande aggressioner och krig i Mellan Östern och överallt på jorden där man har intressen att erövra eller försvara.

Man kan ju fråga sig vad är det för demokrati som kommer med amerikanska stridsvagnar? Är det den demokrati som finns i Saudiarabien? Eller den som finns i Kuwait, Oman eller Förenade Arabemiraten,som styrs av feodala kungadiktaturer. Som alla tillhör USA:s vänner. Eller är det den demokrati som Israel dagligen utövar i ockupationen av Palestina och förtrycket av palestinierna.

I skuggan av Irakkriget fortsätter mördandet av civila palestinier. Palestinierna tvingas att utstå ständiga övergrepp från den Israeliska militären. Övergrepp som Israel utför med samma retorik som bundsförvanten Bush. När man spränger hus och skjuter in i folkmassor så är det förebyggande terroristbekämpning.

Inte ens utländska fredsaktivister skonas. Under de senaste veckorna har två stycken mördats. Det mest uppmärksammade och brutala var Rachel Corey en ung amerikanska som dödades när hon tillsammans med andra internationella fredsaktivister försökte hindra att ett palestinskt hus blev rivet. Israelisk militär körde kallblodigt över henne.

Förra veckan fördömde FN:s kommission för mänskliga rättigheter "massdödande" av Palestinier. Man slog också fast palestiniernas rätt att bekämpa ockupationsmakten. Denna resolution antogs av 33 länder. USA röstade som vanligt emot medan Sverige fegt lade ned sin röst.
En resolution som kräver stopp av bosättningar på ockuperad mark stöddes av 50 länder endast USA röstade emot.

Mängder av FN-resolutioner under åren kräver att Israel skall lämna ockuperade palestinska områden och respektera de palestinska flyktingarnas rätt att återvända. Men med USA:s stöd kan man fortsätta. Då behöver inte FN resolutioner följas.
Så visst hör frågan om de båda ockupationerna ihop.
Det är därför som vi i solidaritetsgruppen för palestina i Lysekil arrangerat protesterna både mot Irakkriget och Israels krig mot palestinierna.

Den stora fredsopinion som växte upp inför det planerade kriget mot Irak får inte somna nu när kriget ser ut att vara över.
Nu måste den växa i styrka, kampen mot kriget och solidariteten med förtryckta och ockuperade folk måste fortsätta!

Nu gäller det att vi är vaksamma på det som händer. Det är bara den folkliga opinionen som kan hindra det farliga som håller på att hända.
Det Irakiska folket har redan börjat med stora demonstrationer mot USA:s ockupation. Flera demonstranter har blivit skjutna av amerikansk militär.

Det Irakiska folket kommer att behöva vårt stöd på samma sätt som det Palestinska behöver det.

Solidaritetsgruppen kommer att fortsätta opinionsarbetet tills det palestinska folket befriats från den Israeliska ockupationen.
Samtidigt som vi agerar mot USA:s Imperialistiska strävande i mellanöstern.

Gör det ni också.

För fred, frihet, solidaritet och en rättvis världsordning.

Tillbaka till solidaritetsgruppen